Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Filips historia blef temligen lång: han hade, sin vän ovetande,
stått utanför och lyssnat på honom under hans föreläsningar för
de begge gummorna. Lektor Klasmark skrattade af hjertans grund
och likaså lektorskan, som hade sin plats bredvid friherrinnan —
denna blott smålog, men ej satiriskt. Ändtligen kastade Fredrik
en blick på Julia, och hon skrattade icke, hon ej en gång smålog,
hon hade, så tyckte han, någonting högtidligt i minen och hade
fästat blicken på hans glödande ansigte. Han blef nöjd med sig
sjelf och med Julia — hon ensam hade ej skrattat åt hans
skönaste dröm, den att en gång kunna trösta och hugsvala dem som
lida. Han betraktade den unga flickans drag, ännu såg hon på
honom; men snart slog hon ner blicken — men hon skrattade
icke. Och huru tacksam var ej gossen för detta allvar.
«Men hans far», yttrade Klasmark, sedan berättelsen var slut,
chans far, käre Lindner, vill ju ha honom till jurist; han passar
icke till prest, dertill har han icke nog allvar, fastän han i öfrigt
är en snäll gosse — ja verkligen en snäll gosse.»
«Förlåt, herr Lindner», inföll friherrinnan, «hvad är herras farP»
«Han är korporal vid lif-kompaniet», svarade denne med en
bugning, och kände för första gången, och äfven för sista, ett
slags blygsel öfver sin fars ringhet.
«Är herrns far korporal, och heter P» frågade fröken.
»Lind!» svarade Fredrik.
v cHåller herrn mycket af sin farP» frågade fröken, som nu i
sin tur kände någonting likt obehag, när hon märkte, att Lindner
rodnade då han uttalade sin fars namn. cHåller herrn af sin farP»
«Ja», sade Lindner, och den enda känsla af blygsel, som
vaknat i hans själ, dykade åter ner, och han slog glad och frimodig
upp sina ögon och betraktade den frågande — «ja, det skall Gud
veta, jag håller innerligt af min gamle far.»
Julia smålog och nickade med det vackra hufvudet, liksom
hon velat säga: för det håller jag af dig.
«Nå, herr Lindner», fortfor friherrinnan efter en liten paus,
«det är ju er föresats att glädja er gamle far: hvarföre har ni då
ändrat hans plan och tänkt på en annan bana, än den han
utstakat? Är det rätt, herr Lindner ?»
Fredrik visste ej huru han skulle reda sig; men Filip kom
emellan och sade, «att han nog ändrade sig, då han kom till aka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
