Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fattig student.
«Jaså», yttrade korporal Lind, «du skall således resa till
akademien, min gosse. Nå, är det sant som mor tutar i öronen på
mig, att du ämnar dig till prest?»
«Ja, min far», svarade Fredrik, rodnande, ty han visste att
denna plan ej behagade den gamle.
«Prest, jaså — nå väl, blott du inte blir en sådan der Guds
ords handtverkare, som vår regernentsprest, för si då får du icke
komma inför mina ögon, och, ser du, utan din fars välsignelse
kommer du inte långt, hvarken här eller der. Imedlertid, gör som
du vill, men kom ihåg, att ordet väl är bra, men vandeln bättre;
kom ihåg, att det ej är nog att du säger: «jag tror», utan att du
skall bevisa din tro med dina gerningar ... På deras gerningar
skall jag känna dem, säger Herren. Men», tillade gubben efter
ett litet uppehåll, abrunte står och stampar utanför, du måste resa.
Se här, min gosse!» Korporalen öppnade sin lilla pulpet och
framtog ur en låda en gammal silfverrofva, familjens enda klenod. «Sp
der, Fredrik, du far ut i verlden, och som en påminnelse om huru
du bör vara, skall du få denna klockan. Yet du, när nummer 64
Storm, han var din mors far, låg och förblödde för sitt
otacksamma fädernesland, endast sedd af Gud och mig, då gaf han mig
denna klocka, och du får den nu, för att påminna dig bittida och
sent att vara en ärlig, en hederlig, en god menniska, som Stormen
var, och en gång kunna dö så full af hopp och förtröstan som
han. Laga så, min gosse, att du engång, när du dör, om det då
sker på halm eller siden, ligger mjukt ändå och glädes och
hoppas. Adjö med dig, pojke!» afbröt korporalen, i hvars djupt
liggande ögon en tår höll på att spränga sig fram. aAdjö med dig!
. . . se så, marsch! Gråt inte mer, det är barnsligt. Adjö med
dig och far i Guds namn!»
Och ännu sedan Fredrik redan var långt borta på vägen, såg
han den gamle Lind och sin mor stå i dörren och vinka åt sig, och
han kände i sitt hjerta, att de stodo der och välsignade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
