Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for dem, och trösta den stackars blinda . . . Tack, herr Lindner,
godnatt — godnatt!»
Flickan lemnade honom, och snart stod den sjuttonårige
ynglingen på sin kammare ensam, och fann sig för första gången
ensam. Det var verkligen något, som han ville förtro en annan
menniska; men hvad var det? Han kände på sig, att det ej var
som förr, det der »tack, herr Lindner» hade fastat sig i minnet,
och blicken se’n, de sköna blå ögonen, den halfva hviskningen —
men det var ju ingenting att omtala, der stod ett halft dussin
mamseller omkring och hade hört hvarje ord kanske — det var
så enkelt, att den goda flickan deltog i de gamlas öde, att hon
tackade honom för hans lilla möda, att hon uppmanade honom till
att fortfara — och likväl var saken långt ifrån enkel. Med ett
ord, Fredrik Lindner hade i hela sin lefnad aldrig varit så oklar
för sig sjelf, som just i detta ögonblick.
»Lektorn öste beröm öfver dig», yttrade Fredrik andra dagen
till sin friherrliga vän.
«Å ja, det är temligen naturligt det», svatade denne.
»Hur så?»
»Jo, ser du, lektorn ämnar söka Wingeltofta och Tranarps
pastorat. Klintinge eger litet öfver halfva socknen, och min fars
röster göra utslaget; förstår du nu?»
»Ja, jag förstår.»
»Nå, det var sant, när mina föräldrar reste, bådo de mig helsa
till dig, och Julia också . . . Hvad tycker du om Julia?»
»Jo rätt bra», svarade Fredrik enstafvigt och förlägen att få
en sådan fråga.
«Inte sant! Julia är bra söt», sade brödren. «Kom nu in,
timman är redan börjad, vi kunde få streck.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
