Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yl.
Träleboda.
Hela Träleboda forsamling blef, första söndagen Lindner
förrättade gudstjensten, nästan förundrad öfver den ordning, det lugn,
som rådde i kyrkan, och öfver den unga prestens värdiga sätt att
förrätta sitt embete. Klockaren, som efter gammal vana stod p&
orgelläktaren och väntade att få en vink från predikstolen för att
springa ärenden, erhöll nu ingen sådan vink, utan fick vara stilla.
Saken var nemligen den, att prosten Klasmark vanligen glömt
något, konceptet, psalmboken eller.näsduken, och, om han
händelsevis hade med sig alla dessa reqvisita, så felades dock åtminstone
glasögonen då han skulle börja att läsa innantill. Vid sådana
tillfällen, som återkommo nästan hvaije söndag, stannade den
beskedlige mannen helt tvärt midt i meningen, och började vinka åt
klockaren, och om denne ej var tillstädes på sin plats, så hände
det sig till och med, att prosten lutade sig öfver predikstolskanten
och sade till någon gumma, som satt midt inunder: «kära mor
Maja Lena, var så beskedlig och gå efter Westerqvist»; och under
det att gumman sökte opp klockaren och denne hann att gå opp
till prosten, tindfå order och verkställa dem, teg predikanten och
bläddrade i foliantbibeln eller vände på timglaset. Detta hade väl
ej händt den gamla vice pastorn, som under prosten Slentrianders
hela tjenstetid i trettiotvå år skött pastoratet; men denne var
der-emot en så kallad lagpredikant och plägade mycket att
apostrofera personer som voro i kyrkan. Han brukade också hålla god
polis, och det hände derföre understundom, att han, då han som
bäst höll på att afhandla nådenes ordning, plötsligen afbröt
betraktelsen och sade: «Stäng dörren der borta, det blåser häroppe
som i en väderqvarn», eller «Westerqvist, kör ut hundrackan» —
ftAnders Larsson skall hålla sina hundar i band» — «Älskelige
åhörare, med Guds nåd vill jag nu», m. m.
Folket hade således en vana att betrakta Guds hus ungefär
som en tingssal, om ej något ännu profanare, och sorlade,
pratade, hostade och skrattade i kyrkan utan att bry sig om presten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
