Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller hans ord. Man gick i Träleboda till kyrkan mycket derföre,
att det så skulle vara, och för att råka vänner och bekanta, samt
köpa åtskilligt småplock hos fanjunkaren, som hade ett slags bod
innanför krogrummet. #
Lindners allvar tystade dock församlingens pratlust, hans
värdiga sätt tyglade deras oro, och för första gången på många år
firades i Träleboda gamla kyrka en gudstjenst mera än till namnet.
Man såg på den unga presten, att hvarje hans ord utsprang
från hans innersta öfvertygelse, och hans predikan var så hjertlig
och så konstlös, att äfven den enfaldigaste måste fatta hennes
innehåll, och likväl uppkom ej detta derigenom, att han nedsänkte
sig till råhet, hvarken i tankegång, bilder eller språk, som så
många göra, hvilka önska att blifva förstådda af sina mindre upplysta
åhörare. Yi hafva derföre tvenne slag af prester: några som egna
hela sin uppmärksamhet åt herrskaperna och tro sig göra sig
omtyckta derigenom, att de insylta Guds ord i en vältalighetens
sockerlake, kryddad med romanfloskler och poetiska bitar, hvaremot
andra helt och hållet söka öfversätta de heliga meningarne på ett
gement bondspråk och späcka sin predikan med bilder, hemtade
direkt ur ladugården eller från krogen. Huru än homiletiken
be-drifves vid lärosätena, så får man dock ibland höra predikningar,
så till språk som idéer och bilder, af den beskaffenheten, att man
omöjligt kan tro, att den, som förkunnar dem från predikstolen,
har lärt sig svenska språket och en smula logik eller sans. Det
skulle dock kanske (en förmodan kan ju vågas P) vara nyttigt om
en talare lärde sig det språk han skall tala, innan han tillåtes att
uppträda.
Lindner hade lärt sig både att tänka i en viss ordningsföljd
och att uttrycka sina tankar ‘ klart och tydligt utan både onödiga
grannlåter och en lika onödig råhet i uttrycket. En prest, som
känner vigten af sitt kall, behöfver ej det förra och nedlåter sig
ej till det senare; ty man kan vara enkel och dock vältalig och
tala «tt städadt språk, utan att blifva oförstådd äfven af den
obildade.
Lindner glömde ej ett ögonblick, att han var Guds tjenare,
skickad .att upptysa och leda sina bröder på salighetens väg, och
detta gjorde, att han sökte så handla och så tala, att han skulle
vara värdig sin Herre och Mästare och ej genom lära eller vandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
