Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedsätta det heliga, välsignelserika embete han beklädde. Han säg
omkring sig en massa menniskor, hvilkas fattigdom, hvilkas
beständiga strider med svårigheter tvingat dem att rastlöst arbeta for
den timliga utkomsten, en gång i veckan samlas i Guds hus, for
att i lugn, i frid och fjerran från bestyren egna sina känslor och
tankar åt Gud . . . och han fann, att hans embete skulle blifva
en förbannelse och icke en välsignelse, om hans ord icke vore
fridens, försoningens och den himmelska kärlekens; han för sin del
skulle söka att befria den fängslade andens vingar, så att den
åtminstone om söndagen skulle vara fri under Guds himmel. Deraf
kom hans allvar, hans lugn, hans hjertgripande, men dock enkla
predikan, hans värdiga sätt och hans flärdfria tal. Men äfven
utom kyrkan sökte han verka som prest; han ansåg ej dagsverket
slut med predikan, utan fortsatte sin tjenstgøring.
Det är naturligt att han snart skulle stöta emot en och
annan, hvars enskilda intressen ej just precist öfverensstärade med
Guds ord. Den förste var fanjunkaren Thranström; ty Lindner
ansåg som sin pligt att motarbeta hans moderkrog, som låg dörr
i dörr med moderkyrkan, så att allmogen från Guds hus direkt
gick in på krogen, för att vid flaskan fortsätta betraktelserna.
Fanjunkaren hade således mycket att anmärka mot
wpresta-gesällen», som han kallade Lindner, och påstod, att han var en
«läsareprest»; men folket dömde i allmänhet mera riktigt.
Fanjunkarens krog blef allt mindre besökt, dels derföre att många funno,
att den unga presten hade rätt, dels derföre att många ej hade
mod att se hans milda, men dock förebrående blick, eller höra
hans vänliga, varnande ord. Fanjunkaren arbetade således utan
framgång och fick af sjelfva moderkrogen långt mindre än af ett
och annat annex, i synnerhet det som låg nära Skoningslösa bruk,
emedan smederne, såsom herrar betraktade, och på grund af sina
vadmalsfrackar och sin upplysning, ej ansågo sig behöfva rätta sig
så noga efter presten som «bondtupparne».
I kyrkbyn låg skolan, hvars lärare var den så kallade herr
Efterström, en misslyckad klockarekandidat, som post varios casus
kommit att stanna i Träleboda, för att vägleda socknens barn i
vetenskaperna. Sockenskolan var grundlagd af en grosshandlare i
Göteborg, som blifvit född i Träleboda af bondeföräldrar, men
sedan tagit opp sig och slutligen på sotsängen, utan andra arfvingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
