Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Hva sa? . . . svor? Nej — åh nej, for si salig prosten var
en ann’ karl, han, än . . . jag vet väl hvem, som inte är herre i
sitt hus, utan står under toffeln . . . tyst min mun, så får du
socker — hä hä hä!»
«Jag kommer igen i morgon», afbröt Lindner skolmästaren,
som ville, efter sådana personers vana, ställa sig in hos den ene,
genom -att förtala den andre; vjag skall i morgon se till skolan
och höra hvad barnen kunna.»
Den unga presten gick, och sedan satte sig herr Efterström
ner på sin plats och började tala om hvad han var för en karl,
en riktigt dugtig karl, som icke var rädd om sjelfva biskopen
kom, och som vextimerade» prosten och magistern icke mer än ett
glas vatten.
Den andra morgonen var herr Efterström mäkta blek och
liksom mera svag; ty hur det än var med hans mod, så blef det allt
mindre och mindre, allt som ruset dunstade bort, och då han
följande morgon påminde sig, att magistern skulle komma, vågade
han icke styrka sig på sitt vanliga sätt, utan var, som man säger,
vspiknykter» på morgonqvisten. Man kunde, då man såg honom,
ej underlåta att tänka: vanden är villig, men köttet svagt»; ty
hans darrande händer, hans likbleka hy, hans dystra mine: allt
antydde, att han stridde en hård kamp mot sin vana. Barnen
ställdes i ordning, och då magistern kom, såg skolan åtminstone
något hyggligare ut, än dagen förut.
Lindner företog sig att examinera barnen; men oaktadt alla
skolmästarens försök att hjelpa dem på tråden,’ kunde de ej
redogöra hvarken för kristendom eller geografi och historia. Det fanns
väl flere som kunde katekesen fermt utantill; men då magistern ej
var nöjd med endast detta, utan började på att göra så kallade
vförståndsfrågor», kunde ingen svara ett enda ord; ty herr
Efterström hade ej någon fallenhet att göra sådana frågor, utan var
nöjd blott barnen läste precist som det stod i boken. Utanlexorna
äro en olycka för all skolundervisning, icke allenast derföre, att
barnen vänja sig vid ett tanklöst pladder och vid den idéen, att
detta utgör hvad man kallar kunskap, utan äfven derföre, att
läraren också vänjer sig vid denna skenkunskap och snart finner det
beqvämast att på intet sätt väcka barnets sjelfverksamhet i
tänkande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
