Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud allena vet hvarifrån man fått den tron, att det är
minnet hufvudsakligast som är verksamt hos barnet, och att man
der-före ännu fortfar att låta utanlexorna spela hnfvudrolen vid all
undervisning. Man har här, som i allt annat, gjort opp en
spekulation på fri hand, i stället att nedlåta sig att fråga naturen,
fastän det troligen varit bättre, då frågan är om sättet att
bibringa ett barn kunskaper och vetande, att tillse huru barnet sjelf bär
sig åt, då det på fri hand och utan någon ordentlig undervisning
skaffar sig kunskap om alla de nya ting det ser omkring sig.
Man får då se, att detta icke sker så, att barnet först lär sig ett
ord, ett namn eller dylikt, utan det söker först reda på en saks
egenskaper, bruk och nyttjande, med ett ord, gör sig ett begrepp
om sjelfva saken, och först sedan skaffar det sig ett namn,
antingen det vanliga, eller ock ett som det sjelf sammansätter på grund
af någon egenskap hos föremålet for dess forskning. Dessa namn
äro ofta nog ganska uttrycksfulla, t. ex. då jag hörde ett barn
omtala en «.skinigenom», ett ord som ingen kunde förstå, förrän
barnet visade på fönsterrutan, som verkligen kunde få ett dylikt
namn, om man ej hade ett kortare, eller då ett annat barn
kallade en flagga för «flyta», derföre att den liksom flöt i luften; med
ett ord, det är gifvet, att barnet börjar med ett begrepp och
slutar med ett ord — och ej tvärtom; således, om undervisningen
skall vara ett sätt att af barnet göra en menniska méd förmåga
af eftertanke och egen forskning, bör den meddela begrepp,
sysselsätta sig med förståndsöfningar och inskränka minnesöfningen till
blott det allra nödvändigaste. Man kan minnas en sak utan att
förstå den, men man kan omöjligen förstå en sak utan att minnas
den. Minnet är för menniskosjälen detsamma som ett register för
en bok; det säger oss hvar i boken det eller det är omtaladt,
och att endast öfva minnet är att låta en menniska bölja med att
studera registret, för att först sedan läsa boken, en bakvändhet
• om någon sådan finnes. Ty en bok kan vara utan register, men
ett register icke utan bok.
Lindner skilj de sig från vanliga utanlexriddare och fann
således barnundervisningen i Träleboda rent af förfelad. Han sade
detta öppet till herr Efterström, som, i egenskap af nykter, ej hade
något att invända för tillfället; men desto häftigare angrep
magistern vid andra mera upprymda ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
