Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Usarknngen.
Det är så stumt omkring de dödas läger; vinden hviskar i
syrenhäckarna, månen tindrar mellan träden, allt är der som
annorstädes, intet svar gifves oss då vi sitta på den älskades graf
och gråta och fråga . . . och gråta åter, derföre att vi intet svar
hafva fått. Men när vi så sutit länge, länge, så flyger en aning
liksom en ljusgnista genom själen, och för ett ögonblick se vi —
men det är genast borta igen. Hvad var det vi skymtade, hvad
var det som klingade i våra öron? . . . Ett ovälkommen efter 1»
tror jag. Således: välkommen efter är de dödas tröst åt de
lef-vande. Och band efter band brista, och hyddan lutar småningom,
och det blir allt ljusare för anden; men faller på en gång
evighetens skarpa dag på vårt svaga hjerta, då darrar det, då
blundar vårt inre öga och förvillelsen träder i stället för klarheten.
Det linnes dock ljus, himmelskt ljus i denna förvillelse, och
de gamle, anande att så var, kanske närmare naturen än vi, sågo
i den sinnesrubbades öga en himmelsk, en inspirationens eld. Så
gör folket ännu och tror på en himmelsk uppenbarelse, der vi
endast se fanatism; vi hafva å begge sidor orätt: de, som tro det,
och vi, som le deråt. De kunna ej förklara något, vi deremot tro
oss kunna förklara allt, huru osannolik och tvungen än vår
förklaring må vara; men ett finnes, som icke låter förklara sig,
nem-ligen det någongång framstående faktum, att en obildad menniska,
angripen af en sjuklig ekstas, talar ett språk och yttrar idéer, som
ej äro hennes vanliga, som rent af ligga i en annan sfer än den,
i hvilken hennes fordna lif rörde sig.
Allt mera man betraktar denna omständighet, allt svårare
blir den att förklara, och vill man söka inpassa den i vår vanlig*
lefnadsåsigt, göra den till hvad man i dagligt tal kallar naturlig,
blir den rent af oförklarlig. Ytterligheterna stå alltid nära
hvarandra i skapelsens cirkel, den skulle ej vara ett slutet helt, om
det ej så vore, och djuriskt vanvett står vid sidan af himmelsk
uppenbarelse, liksom mossväxten står bredvid den döda kristallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
