Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nå, herr prost», begynte friherrinnan, «ni gör mig till viljes
och talar vid Ärenrot?»
«Ja-ha — ne-hej — jo-o — no», böljade prosten; «<iet är en
kinkig sak, för si — jaha — baronens lynne.»
«Ni måste bemanna er, ni är hans själasörjare, det är er pligt
att säga: ffbeställ om ditt hus, ty du m&ste dö.»
«Och», tillade prosten, «icke vid lif blifva, Esaiæ 38 kapitel,
första vers.»
»Ja visst», fortfor frun, «han kan inte blifva vid lif; han är
ju gul som ett vax och häftig och orimlig som ett bi . . .
Prosten g&r nu straxt in till Ärenrot och har honom till att skrifva.»
«Men kanske», sade prosten undvikande, »kanske magister
Lindner kunde tala bättre vid honom.»
»Nej bevars, han tål ej Lindner allt sedan den der lilla
händelsen med folket vid Sans souci; nej det går ej an — prosten
måste gå in.»
Det var en egen vana hos prosten Klasmark att aldrig sätta
sig emot, då en fru sade ett måste; hans erfarenhet hade lärt
honom, att det ej lyckades att då vara sin egen herre, och
efter något prut gick prosten, med kallsvetten i pannan, in till
den sjuke.
Baron Ärenrot satt, precist som prosten beskrifvit honom, gul
som en citron i ansigtet, i bakåtlutad ställning i sin stora
stoppade hvilstol; nattmössan, neddragen öfver öronen, den stoppade
nattrocken och ett par stora bottforer bevisade, att han frös,
oak-tadt den uppjagade värmen i rummet.
»Välkommen, herr prost», sade baronen med matt röst, »det
var beskedligt att prosten kom igen, det är så tråkigt att vara
ensam.»
»Jaha, det är så», yttrade prosten och satte sig ned för att
eftertänka inledningen. Samtalet fortsattes icke, ty baronen
tycktes för mycket utmattad att tala, och prosten kunde ej blifva i
ordning att tala väl. Det dröjde således länge innan Klasmark
började:
»Herr baronen är mycket svag.»
«Åh ja, jag orkar knappt gå, och det är bara en lefversjuka,
sade doktorn. Jag har läst om lefversot i Hedin.»
»Jaha, visserligen, en betänklig sjukdom», yttrade prosten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
