Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ser man på!» yttrade prostinnan gladt öfverraskad, «$er man
på, det är slut! Det var väl för honom, stackare, eljest hade han
kommit i samma helvete som stackars öfversten; men här är ett
poetskriptum.
«Evigt älskade Lindner! Med tårar skiljes jag från dig, som
jag aldrig skall glömma. Mamma har ändå rätt, huru mycket det
kostar på. Mitt hjertas tårekällor äro uttömda — glöm inte
Julia T.»
»Stackars Lindner!» suckade Lotta. «Qm du någonsin vaknar
mera, så krossas du till jorden. Ack sådan falskhet! Men,
moster, hvad kan vara orsaken P»
«Ja, ser du!» återtog prostinnan med ett slugt smålöje, »jag
har verkligen gissat något dylikt — för si öfversten har jus
patro-natus; och när presten i dén socknen dog, så drefvo de på
Lindner att i hast ta pastoralexamen, och så läste han natt och dag
— fastän Klasmark säger, att han icke behöft läsa ett ord; men
Lindner har misstroende till sina kunskaper — han vakade och
läste, som du vet, hela vintern och sjuknade slutligen in i denna
stygga febern; men pastoratet skall just nu ges bort, och Lindner
kan inte söka det. Förstår du, det är fröken Julias man, som
skall ha pastoratet; det är det enda arf de kunna lemna henne;
ty eljest är hon fattig som en skåpråtta ... der är nog någon
annan i kikaren nu.»
«Kan folk vara si dåliga?» frågade Lotta med förundran i
sin blick.
«Ja visst, barn, den der frun och hela ynglet är sådant. Ack,
min Gud, hvad de plåga gubben och den der lilla gåsen, hans
systerdotter, det är synd och skam åt! Gubben får knappt eld
på sin kammare; men gubevars i fruns rum kan man steka fiftgor*
och der är fint och grannt, så att det förslår.»
«0m Lindner vaknar», sade Lotta, «så göm brefvet och tala
ej om det; han kunde dö deraf.»
«Åh, jag är nog försigtig. Jag tar det med mig och lägger
det i min syask; der ligger det säkert.»
Magister Drängstedta långa figur inträdde några dagar efter
denna händelse i salongen på Skoningslösa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
