- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
231

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

crOdmjttkaste tjenare! Allerödmjukaste! Jag ber om förlåtelse
att jag dristeligen stiger in hos nådig fru öfverstinnan . . . Det
är en Guds nåd, att fru öfverstinnan är så god.»

«God afton, min kära pastor!» sade öfverstinnan med ett mildt
smålöje. «Min man har mottagit pastorns bref, och jag hoppas,
att pastorn skall bli nöjd med oss.»

«Guds rika välsignelse, min allernådigaste fru öfverstinnal»

«Nog om det, herr pastor», återtog frun, «vi äro ju upplysta
menniskor begge och kunna således tala öppet med hvarandra.
Herr pastorn har ju tagit pastoralexamen?»

«Ja, visserligen», svarade Drängstedt bugande, «jag fick
hufvud-betyget adprobatur, ett jemnt betyg, hä hä hä — mer än för mitt
behof, hä hä hä.» 1

«Och pastorn ämnar söka Qvarneby pastorat?»

«Ja, om nådig herr öfversten och nådiga fru öfverstinnan
täcktes ha mig i nådig åtanka, skulle jag i hela min lefnad . . .»

<*Ja, det är bra, herr pastor. Jag får berätta er, att min
älskade man åt mig lemnat sin rättighet — han kallar, men det är
jag som bestämmer; han håller så innerligt af mig, ätt han ej kan
neka mig något.»

«Jaha, ja visserligen, så är det i ett himmelskt äktenskap
mellan tvenne i Jesu sår hvilande själar», yttrade Drängstedt, som
af ovana föll in i predikotakt.

«Åh ja», svarade öfverstinnan vårdslöst, <gag är gudfruktig och
hoppas på nåd af höjden, jag läser hvar afton mina böner; men,
herr pastor, jag kan ej tåla läseri, det kan vara bra för hopen,
men för folk med bildning är det ej passande, och ...»

«Jag ber om förlåtelse, om jag på något sätt uppväckt
förargelse», afbröt Drängstedt med darrande röst.

«Åh nej, bevars, men pastorn är likväl en sträng lagpredikant,
och som jag har en plan, så . . . men tillåt mig en fråga: är
pastom förlofvad?»

«Nej, nej bevars, jag är ledig till äktenskap.»

«Jaså, det är bra; jag är uppriktig, jag sätter värde på
pastorns kunskaper oeh kristliga vandel och ...»

«Hvad för slag, min nådiga fru öfverstinna?» frågade pastorn,
aom fann att saken nalkades sin upplösning.

«Jo, jag önskade att se pastorn närmare lierad.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free