Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja bevars, for si vi komma i en alldeles viUfrämmande
församling; kon skall visst fä dansa. Kan jag.fä pussa den lilla
vackra tassen ... hä ka ha, sidana små ångrar, ka hä hä !»
XV.
Mot morgonen vaknade Lindner ock såg glad ock förnöjd
omkring sig i rummet. Han tyckte att kan haft en svår dröm;
det var nu öfver, ock kan kände sig så lätt ock Msk, så stärkt
af den långa drömmen, i hvilken kan lefvat.
«rJag kar varit sjuk», sade kan, mycket sjuk . . . Tack,
mamsell Lotta! tack! ty jag mins er väl ock huru vänligt ni sett på
mig då jag yrade • . . tack!»
«Gudskelof, gudskelof!» kviskade flickan ock böjde ner sitt
hufvud tijl en stilla bön. »Gudskelof!» återupprepade kon högt,
isedan hon slutat bedja, «att ni åter är frisk, magister Lindner.
Moster ock jag kåfva sutit kär kela natten, ty vi trodde, att den
långa sömnen betydde döden. Gudskelof att ni nu ar bättre och
får lefva!»
Den unge presten smålog. «Ni tackar Gud derföre att jag
lefver», yttrade kan, «och om jag dött, kur kade ni gjort dåP»
«Jo, jag Qkulle gråtit och . . . tackat Gud då också», kviskade
flickan, «derföre att ni fått lemna jorden ock alla dess sorger.»
ffSäg ej så, Lotta lilla», afbröt Lindner, «säg ej så . . .
jorden kar mycken glädje, kon också. Ser ni, Lotta, barnkammaren
är ej något plågorum för barnet, fastän ynglingen finner dén usel
ock tråkig. Ock jorden är ej annat än andens barnkammare, der
kan lär sig att gå ock att tala, innan kan kan lära sig något
mera. Låtom oss ej klaga på’den ort der vi äro, derföre att vi
falla oök stöta oss, eller att mycket nekas oss, som vi i vår
barnsliga enfald anse som lycka — det fir vårt fel, icke stallets. —
Men», fortsatte han efter en stunds begrundande oek knäppte
händerna öfver bröstet, »tack du, evige Fader, för det att du förläng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
