Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de min lärotid! Jag har mycket att lära, mycket att bortlägga,
innan jag är värdig att upptagas till dig.»
Prostinnan kom in, och dä hon säg Lindners lugna och glada
blick skimra mot sig, blef hon förnöjd, i synnerhet derföre att hon
haft rätt.
»Gudskelof det gick bra», sade hon. «Nå, Lotta, hvad var
det jag sade? Hade jag kanske inte rätt? — Magistern kan
åldrig tro hvad vi varit oroliga», fortsatte hon, utan att vänta på
svar. »Stackars Klasmark har knappt kunnat äta, jag har dagen
i ända lagt patience, som alltid slog väl ut, och hon, barnet här,
har vakat hela tiden i ombyte med gamla Maja Stina. Ack hvad
hon har gråtit, den stackars ungen 1»
»Moster — nej, moster», bad flickan och rodnade —»här var
ingen annan, och då — så . . .»
»Jag förstår», sade Lindner och räckte sin hand till
prostin-nan. «Ni håller af mig alla, så gör jag också . . . Nå, har
prostinnan hört hur de må på Skoningslösa?»
»Hm, hm, ja — åh ja, det har jag visst hört», sade
prostinnan och sneglade på Lotta.
»Och de må alla bra», skyndade denna sig att afbryta sin
moster; «för öfrigt ingenting nytt.»
»Har kanske», frågade presten, »Julia varit här under min
sjukdom, kanske hon ligger sjuk? — Säg, Lotta, ni skyndade er
så att afbryta prostinnan, att jag fruktar er dölja något obehags
ligt för mig — är hon sjuk?»
»Nej bevars», började prostinnan, »hon är frisk och rask,
röd-blommig och glad, som en fogel, och det felas henne ingenting
till helsan — till kroppslig helsa, men, hm, hm . . . Det var sant,
här har jag ett btef.» Prostinnan tog fram ett bref, som Lotta i
ögonblicket nappade till sig. »Hvad tänker moster på?» frågade
hon blixtsnabbt
»Ja, lita på mig, Lotta . . . Jag tänker, att magistern skall
med glädje läsa ett bref från korporalen ■*— det kom i mofte.»
»Prån min gamle far», sade Lindner, »nå en bättre helsmng
kunde jag ej få.»
Lindner bröt och läste brefvet. I början var hans blick så ljus
och glad, men ju längre han läste, desto mulnare blef hans änsigte.
«Jaså», sade han, då han lade från sig brefvet . . . »jaså.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
