Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjorton dagar derefter var Lindner tier uppe — ungdomen
och en oforderfvad natur reser sig hastigt som ett spänstigt rör
■— han hade redan blommor på kinderna; men han satt vid sitt
tkrifbord djupt eftersinnande.
«Här är brefvet», sade han sakta vid sig sjelf, «det låter
otroligt och är dock sant. Hon lär vara förlofvad med Drängstedt
... nå väl* derföre skall du ej vredgas, Lindner. Jag strider
med mig sjelf ännu», återtog han efter en stunds tystnad; «hon
har föraktat dig, hon har ansett dig för ovärdig att få henne.
Det der förargar mig, ty visst är jag så god som Drängstedt . . .
men nej, just nu är du sämre, stackars Lindner, du är fäfang,
der-före förargar du dig, du fruktar att bli löjlig . . . men hon
fruktar icke att handla orätt. Jag hade, om jag varit frisk, fått mig
ett pastorat och en hustru — nå väl, jag har vunnit derpå: jag
fick intet pastorat, men ej heller en hustru, som troligen efter
bröllopet kunnat lika kallt slå opp, som före. Det är
besynner-ligt, jag sörjer icke. Kanske jag icke älskade henne, utan blott
trodde såP» (Han satt länge och tänkte. efter.) «Jo, jag hade
kunnat offra mitt lif för henne, och ännu i denna stund skulle jag
göra det, om jag dermed kunde återköpa henne min aktning. Min
far hade således rätt.»
Lindner steg opp och gick några steg fram och åter på
golf-vet; hans ansigte blef alltmera gladt, och slutligen sade han: «Gud
ske lof, nu slipper min far att med sorg lägga sina grå hår i
grafven, det är min tröst.. Jag måste tacka Julia i mitt hjerta,
att hon bröt; ty jag inser klart, att jag ej kunnat gifta mig med
henne så länge den gamle lefver. Det är klart, att hvarje kyss
skulle brännt på mitt hjerta, hvarje förtroligt ord liksom haft ett
eko i min själ, ett eko som sagt: hvad skulle din gamle far säga,
om han såge dig? Det skulle plågat mig . . . jag bar aldrig
ljugit för gamle Lind.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
