Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Påföljande förmiddag hörde Lindner lätta steg utanför sin
dörr; den öppnades och Lotta kom forsigtigt in.
«Välkommen, goda Lotta!» sade presten och steg upp. «Det
var beskedligt af er, att ni ser om mig, sedan jag är frisk.»
Lotta var allvarsam och liksom darrande.
«Ja, jag har ett ärende till magistern», sade hon förlägen;
«men söta, goda magister, bli inte ond på mig och skratta inte
åt mig.»
«Nej, bästa Lotta, det kan ni vara säker på; tala, är det
något jag kan, så säg!»
«Ja, goda magister. Vill magistern lofva mig, att aldrig ge
mig något?»
«Hur då, Lotta? Jag har ingenting att ge er, som är värdt
något; men ett och annat litet minne af en vän bör ni taga emot,
och det nekade ni inte, om ni visste huru gerna jag ger er det.»
«Men ändå, goda magister, gif mig ingenting, för se . . .»
«Nå, hvad då, Lotta lilla?»
«Jo, för se, man kunde taga sig tankar.»
«Hvad för tankar?»
<(Jo, men blif inte ond, goda magister», sade Lotta med
stigande ångest; (ga, jag vill tala om allt . . . jag är redan förlofvad.»
«Jaså», smålog Lindner. «Nå, Lottas fästman är val inte
emot, att jag ger er en väfskyttel; jag inser intet ondt deri.»
((Nej, visst inte han, men ...»
«Ja, ingen annan heller, Lotta lilla. Prostinnan tycktes gilla
min lilla gåfva, och hon är eljest sträng nog i sina grundsatser.»’
((Ja», sade flickan nästan gråtande, «det är just olyckan det.
Kära magister, låt mig vara uppriktig: jag är väl inte riktigt
förlofvad, och Gud vet om det blir af; men säg ej ett ord till
moster om mig.»
«Ni kan vara säker, att jag ej skall förråda er hemlighet.»
«Åh ja, det vore inte så farligt; men om magistern sade ett
enda ord till moster, om att magistem ...»
«Nå, säg rent ut», sade Lindner, ((tala öppet med mig, ni
kan lita på min tystlåtenhet.»
«Jaså, i Guds namn! Moster tror, att magistern vill fria till
mig, och talar om, att magistern skurit mitt namn i den stora
C, A. Wetterberghs Samlade Skrifter. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
