Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boda, som aldrig hort deras namn; jag inskränkte mig derföre
blott till det, som låg inom deras idékrets, och har ej tilltrott
mig att sönderplocka bibeln, för att få henne att passa i mitt sy*
stem. Jag har således icke som Drängstedt omtalat, att elden i
helvetet består af sprit som brinner, eller att en djelfvul sitter på
korken till bränvinsflaskan . . . Man kan väl uppväcka fanatism,
men aldrig bibringa öfvertygelse, på sådant sätt. Jag tror, att
hvarje reform beror på öfvertygelsen om dess nödvändighet, och
att den måste ramla, om en enda osanning ligger i grunden; den
hvilar då på ett giller — osanningen slinter - alltid under, huru
säker den ser ut. Och imedlertid har dryckenskapen nästan
upphört i Träleboda; ty enhvar har blifvit öfvertygad om det förderf
den sprider omkring sig, om den förbannelse den uppväcker i
samhället.
Jag kan ej finna hvad mera man kan fordra af en prest, som
söker att med kärlek förlika raeningarne, och anser ej sitt stånd
värdigt att uppväcka hat och bitterhet.
Jag har blandat mig i verldsliga angelägenheter! Är jag icke
menniska, är jag icke prest. Jag är som menniska skyldig att
försvara den förtryckte mot hvem som helst, att bidraga så mycket
jag kan till det goda, det nyttiga, och jag afsvor ej denna pligt,
när jag ingick i Herrans tjenst. Jag snarare ökade min pligt att
verka för allt godt, för ljus, för rätt, för sanning . . . intet af
allt detta är verldsligt, ty det, som är godt, är alltid himmelskt
. . . Jag skulle under dessa omständigheter frukta för min
examen; men jag hoppas dock det bästa; man älskar mig icke . . .
men jag begär blott rättvisa.»
Så slutade den gode prestens anteckningar för den dagen;
men mer än en gång svigtade hans mod, då hans förmän i sina
tentamina på allt sätt sökte bringa honom ur fattning. Lindner
hade likväl goda kunskaper, och dessa blefvo också erkända, om ej
högt, likväl enskildt; men allt förändras, och således äfven detta.
En vacker dag blef han bjuden till biskopen till middag.
Lindner, högeligen förundrad, vandrade dit, beredd på det vanliga kallt
satiriska mottagande, han förut rönt. Det var ej utan, att han
fann det obehagligt träda in i ett stort sällskap, för att der
bemötas frånstötande af sin högsta förman; litet hvar skulle i hans
ställe kanske känt mera obehag än han.
C, A. Wetterberghs Samlade Skrifter, IV,
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
