Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Lindner inträdde i tamburen, var han resignerad; men
redan på betjenten märkte han en betydlig förändring. Karlen
bugade sig djupt och hjelpte kappan af «herr magistern», med en
artighet alldeles osedd förut, i synnerhet som Lindner aldrig förr
fått någon hjelp i det fallet. Då han kom in i rummet, mötte
biskopen honom och sade:
wYälkommen, magister Lindner! Kom, min vän, jag vill
bereda er en glad öfverraskning.»
«Här har jag mannen, min bäste baron!» yttrade han till en
herre, som stod omringad af en mängd nyfikna gäster, och den
främmande vände sig om.
«God dag, hjertans Lindner! Har du glömt mig än, min
gosse!» yttrade Filip Nordenstråle, den gamle gymnasii- och
akademivännen.
Lindner, pastorsadjunkten Lindner, ville ett ögonblick ta sin
gamle vän i famn, men han kom ihåg sig och bugade sig
temli-gen djupt.
«Kära Fredrik!» sade Nordenstråle, «du känner således icke
igen mig; — se här, slå mig i hand, redlige kamrat, du min
ungdomsvän!»
Lindner slog sin gamle vän i hand, och nu var åter den
gamla vänskapen befästad.
«Kom, Fredrik, jag vill tala vid dig»; och nu drog han Lindner
med sig bort i rummet. «Nå, du är ännu adjunkt på landet; . . .
är du lika tillfreds med att läsa för blinda gummor, som förut?»
ccJa, jag har ej äunu ledsnat dervid», sade Lindner.
«Du gode, hederlige, hjertans hederlige man! — och hvad är
din belöning derför?»
v Jo, jag är nöjd sjelf», sade presten, «fastän icke alltid; man
kan ej alltid handla så, att det utstår en skarp pröfning — men
det är dock ändå ej just svårt — och det finnes menniskor, som
hålla af mig.»
»Jaså! Du är således nöjd att vara adjunkt?»
«Åh ja», smålog Lindner, «det går an, jag har ingen skuld.»
«Nå, käre Fredrik, är du inte nyfiken att veta hvad jag är?»
«Jo, hvad är baron nu?»
«Baron! Låt bli det der!» svarade Filip. «Jo, ser du, jag
är kammarherre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
