Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grannarne, kommo, öppnades alltid brädspelet, och så satte sig
gubben prosten och hans gäst der klockan sex, och hamrade till
klockan tio, hvilket var någonting rätt ljudeligt, emedan spelet ej
var klädt med kläde, utan blotta brädan, målad med ljusblå botten
och svarta och röda kilar.
Yid sådana tillfällen fick gubben alltid färska underrättelser,
emedan vanligen den främmande varit inne i staden några dagar
förut och egentligen tog sig anledning till visiten af en och
annan kommission, som han uträttat eller icke kunnat uträtta. Det
var vanligast någon kommission från prostinnan, som hade en
synnerlig färdighet att hitta på sådane, eller också från prosten, att
köpa några karduser Eöda rosen.
Till detta hus kom Lindner vid jultiden, och mottogs med
öppna armar af de begge gamle. Prosten gick väl uppe, men
hade haft ett slaganfall och var mycket svag, oaktadt alla
prostin-nans köttsoppor och äggegulor, hvarmed hon sökte att återgifva
honom lifskraft.
Lindner måste sätta sig ner och berätta utförligt allt hvad
han visste om öfverste Malmin och hans cession, om öfverstinnan
och Hedda, om Drängstedt och Julia. Ofversten hade väl skrifvit,
men han var på låugt när ej så mångordig, som prostinnan
önskat. Imedlertid hade de erbjudit ofversten att bo på deras lilla
hemman, och prostinnan hade redan haft målaren der, för att
pryda upp de få rummen. «Hon kände ej svägerskan», yttrade hon
om öfverstinnan, «men hon ville väl tro, att hon ville ha det fint.»
Och derföre hade hon låtit perlfårga fönsterposterna och ej göra
dem gula, såsom det var i prostgården.
Prosten deltog föga i samtalet, utan blossade ur sin pipa och
frågade då och då efter andra saker än dem, som rörde familjen.
(d jul», sade prostinnan, «kommer svåger och svägerskan och
min* egen Hedda ... det var längesedan jag såg barnet. Hur
ser hon ut, barnet nu? Hon har så lika ögon som pappa, blå;
ja precist, som pappa — för si, mina äro litet brunsprängda. —
Ja, Gud välsigne barnet!»
Några dagar före jul kom också ganska riktigt ofversten med
sin fru och Hedda. Prostinnan tog hjertligt mot sin svåger,
mycket sirligt sin svägerska öfverstinnan och omfamnade lilla Hedda.
De nykomne fördes genast till sitt nya boställe, det lilla hemmanet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
