Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ändtligen beslöt han att, oaktadt öfverstens ättiksnra mine,
förtro honom sitt ärende, och nu var det hans tur att begära ett
enskildt samtal.
«Hä, hä, hä», sade Drängstedt, «bror också! «Pass på,
svärfar, att det är samma sak; behofs inga hemligheter för oss.»
Ofversten stannade, liksom stelnad, midt på golfvet i sitt rum
och vände sig om: «jag vet ditt ärende, Lindner; men jag hade
ej velat, att också du!»
Lindner studsade: «Hvad då, bäste öfverste?»
«Ja, jag kan misstaga mig. — Nå! säg fort hvad du vill»,
sade ofversten otåligt.
Nu är det, som vi veta, just icke något hastgöra att fria;
man måste slå sina små krokar, huru ärlig och rättfram man kan
vara föröfrigt; och Lindner hade också en liten inledning färdig,
då ofversten på en gång ref sönder alltihop med sitt «säg fort».
«Nåh!» återtog gubben, «hvad är det? Säg ut!»
«Jo, herr öfverste, jag älskar Hedda, och önskar att få veta
er tanke derom», sade Lindner, som ej hade annan utväg.
Gubben var så vänlig eljest, och han hade väntat att nu få
höra några råd, några faderliga ord; men i det stället fick
ofversten en den allragemenaste gallblandade ättiksmine, man kunde
tänka sig, och sade: «Jaså.»
«Men, herr öfverste», yttrade Lindner förlägen, när han
tydligen såg, att ofversten ogillade hans fråga; «men ...»
«Nå, kära Lindner! jag sade ju jaså . . . men å propos, har
du läst tidningarne?»
«Nej, hos prostens ha vi ingen annan tidning än
stiftstidnin-gen», sade Lindner, förundrad öfver den besynnerliga frågan.
«Jaså — ja, jag får se — i afton skall jag ge dig svar»,
och dermed återträdde de i sällskapet.
Ändtligen satte sig det lilla sällskapet till bordet, och Lindner
fick sin plats bredvid Hedda, som bekymrad såg på sin granne,
för att utforska huru saken gått. Lindner såg ledsen och förlägen
ut, och Öfverstens ansigte var fullt af hieroglyfer. Öfverstinnan
der-emot hade en tankfull och tillika glad mine, och Drängstedt med
fru hade i sitt sätt att vara något underdånigt, som skulle
föreställa kärlek och vördnad.
Efter en stunds tystnad bröts den af ofversten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
