- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
1

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÖRORD.



Det finnes menniskor med snille, som kanna måla stora
historierade familjetaflor eller hvad man kallar romaner;
andra åter, hvilka blott kunna teckna skizzer ur folklifvet,
dem de helt blygsamt kalla genremålningar.
Romanskrifvaren har hjeltar och hjeltinnor i förgrunden och lyckliga
par och till och med en ädel onkel, som sätter kronan på
verket; genremålaren har intet af allt detta till sin
disposition, utan får lika ofta en gammal stubbe, ett par lekande
barn eller en tiggare i taflans förgrund, och de lyckliga
paren, onkeln och tanterna, med ett ord, hela apparaten
för en romantisk upplösning undangömmes ofta nog i
fonden. Allt detta beror på vårt sätt att se lifvet, och jag
för min del är icke «karl till» att få reda på hjeltarne eller
de lyckliga paren och ännu mindre på den ädle onkeln.
Jag lefver bland folket och ser beständigt framför mig den
fattiges rikedom och den rikes armod, den dygdiges fel och
den brottsliges dygder; öfverallt ser jag dock en
guddomlig gnista skimra fram; genom allt går en försonande tanke.
Denna åsigt af lifvet och mina kamrater på scenen gör, att
då jag någon gång vill teckna en tafla, blir den alltid en
genremålning, konstlös, som dem jag tecknar, och utan
anspråk på annan uppmärksamhet, än den sjelfva saken kan
påkalla.

Vi Svenskar hafva en viss fallenhet för fatalism; vi äro
i det längsta trankila och säga vårt: «Får gå!» ungefär som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free