Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
turkarne, då ett hus brinner, röka tålamodets pipa och säga:
«Gud är stor». Denna beskedlighet gör, att många fel och
många orättvisor qvarstå orubbade, fastän vi både inse, att
de finnas, veta botemedlet och äfven vilja använda det. Vi
lida brist hvarken på förstånd eller god vilja, utan blott på
förmåga att öfvergifva ett gammalt spår; vi äro hvarken
stationära eller rabulister utan (för att få oss ett nytt och
vackert ord) blott och bart slentrianister. Det år derföre,
som jag, sjelf svensk in i själen, antagit mina värda
landsmäns valspråk och kallat min lilla bok: Får gå!
Juni 1844.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
