Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En slädfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anblicken var i högsta grad nedslående, der fanns nästan
inga möbler utom en ofantlig, stor brädlår, som föreställde säng,
och der låg en qvinna insvept i några trasor och med ett
skrikande barn vid bröstet, en liten nyfödd en, som helsade verldens
elände och fåfängt på sitt språk begärde hjelp af sin mor.
Den unga fröken ryste djupt och stod der skakad i sitt
innersta, något sådant hade hon aldrig anat; det var en helt ny
verld, som Öppnade sig för ljenne: eländets oändliga rike.
Lindman deremot var redan invigd; han var sjelf en fattig
torparegosse och hade hos grannarne, om ej just toemma, sett
motstycken. Han var derföre mera lugn än den arma flickan, som
darrade af förskräckelse. «Hon yrar», sade han, sedan han tilltalat
den sjuka och fått ett förvirradt svar, «hon yrar, stackars moder,
och barnet håller på att frysa till döds.»
•Barnet fryser P» frågade flickan, «tag hit det, jag skall
värma det.»
Lindman dröjde; men hastigt stod flickan vid den sjukas säng,
tog upp barnet, der det låg i trasorna, och virade sin palantin
omkring den lilla skrikhalsen; det var modersinstinkten, som bröt
fram hos den unga flickan, hon var en qvinna, den sextonåriga,
och ryste* ej for det lilla barnet — det var den heliga kärleken,
som vaknade; och nu darrade hon ej mera, nu kände hon sig
lugnare och gladare än någonsin.
Barnet kände den välgörande värman, tystnade och somnade;
fröken ladet det, insvept som det var, på bädden, och satt tyst
och betraktade det slumrande barnet.
Lindman studsade väl något vid Linas manöver; men han var
sjelf för god att förundra sig deröfver; han vände sig till gossen
för att få veta familjens öde.
•Din far fördes bortP» frågade Lindman.
•Ja, herre 1 läusman var här och gevaljaren, de hade begge
hvita knappar i rocken.»
•Nå, hvad hade din far gjortf»
•Åh ingenting 1 for si, herre, vi äro fattiga vi; och så
pantade de ut i höstas allt, hvad vi hade, och tog från oss till och
med potatisen i täppan och grisen se’n; det var en vacker gris
ska’ herrn veta.»
•Ja det är möjligt, och vidareP» frågade Lindman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
