Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En slädfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Se deri» ropade fröken och lyftade sin lilla hand ur muffen, «se
der en koja; ack hvad den ligger trefligt; stanna litet, herr Lindman.»
Ynglingen lydde. «En skön belägenhet», sade han, «en liten
koja midt i skogen och skyddad af den der höga bergväggen; det
är skada, att jag ej har min ritportfölj med mig.»
«Ack, hvad den taflan skulle bli skön!» ropade flickan,
abergväggen, de snötyngda, slokande granarne, den lilla gr& kojan, den
smala, trampade gångstigen genom snön — ack, sådan tafla! Låt
oss gå in till det goda folket.»
Flickan gjorde sig lös nr fållen, och magistern band hästen
vid ett träd. De gingo na uppför den lilla gångstigen och stodo
vid husets dörr; den var stängd, och de knackade på.
Ändtligen öppnades dörren, och en trasig, gulblek gosse
tittade ut.
Lina ryste tillbaka, ty eländet stod tecknadt i hvarje
anletsdrag på det arma barnet: — elände och orenlighet.
Gossen bugade sig djupt och sade: «inte vill herrskapet stiga inP»
«Jo visst, min gosse», sade Lindman, «vi vilja se till er derinne.»
«Der är inte mycket att se, mor är sjuk och far foro de bort
med i går.»
ffForo de bort medP» frågade Lindman.
«Ja, gevaljaren och länsmannen», sade gossen, «och då far inte
ville följa med, skrufvade de handklofvarne på honom, så att
nag-lame blånade, och då blef mor värre; nu yrar hon beständigt,
stackars mor.»
Fröken Lina ryggade ett steg tillbaka, hon var van att se
allt så leende omkring sig; hon var sexton år och hade ej begrepp
om någonting utom den cirkel, inom hvilken hennes barndom rört
sig; hon ryggade derföre tillbaka med ett uttryck af afsky; men
Lindman tog henne vid .handen, såg på henne och sade frågande:
•Fröken! vill ni icke en gång också se eländet, se nöden och
fattigdomen P»
Den sköna flickan dröjde rysande.
«Fröken!» sade Lindman, «kom med, kanske ni och jag kunna
hjelpa eller rädda dem.»
«Tack, Lindman», sade flickan med en blick, som plötsligen
atrålade af fröjd, — «tack för det ordet; vi skola hjelpa dem.»
Och nu steg hon först in i stugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
