Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Afskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans inre stod i harmoni med den sköna verld, som omgaf
honom; han ftterspeglade i sin själ all den fröjd, som naturen
omkring honom uttalade, allt det lugn, som låg i det vackra
landskapets karakter.
Då man 6r ung, lefver man ännu ett naturlif, man är ej ännu
lössliten ur denna trollkrets, som skapelsen slutit omkring kronan
af sig sjelf, menniskan. Vi kallna småningom; vi bygga oss en
ny verld med nya fröjder och nya smärtor och tro oss så vise,
derföre att vi kunna säga: se, denna verld är vår egen skapelse;
men ännu en tid och vi sammanfalla i ålderdomens dagar åter
med naturen, icke den sinnliga, den yttre förnimliga, utan den,
som i vår ungdom i dunkla aningar, i orediga tankebiides sväfvat
for vårt inre öga.
Så satt Lindman äfven denna morgon och tänkte på — fram*
tiden skulle man tro, nej långt derifrån, han tänkte på den
närvarande och vågade ej låta en tanke förirra sig in i den
kommande; den var så dunkel, hvaremot den närvarande låg i solljuset
och log som det landskap han såg från verandan.
Dörren öppnades sakta och fröken Linas leende ansigte,
strålande af helsa och fröjd, tittade in; den sköna flickan smög på tå
in i eremitaget och stod inom några ögonblick bakom ynglingen,
hon smålog skälmaktigt, framräckte hastigt den lilla handen och
fattade boken.
ffHvad är det, som min herre tänker på P» frågade hon skrattande.
«Ar det ni, Lina», yttrade ynglingen och sprang opp.
«Ja visst, gode Lindman; vet ni, jag gick hit för att träffa er»,
återtog flickan, «nå, se ej så förundrad ut, att jag, en flicka, söker
upp er*i parken; ja, ser ni, just for er skull har jag kommit hit.»
•Tack, fröken Lina.»
«Åh inte att tacka för, jag kommer for att glädja er med
något; glädjen är blott half då man ej delar den med en vän, och
ni är ju min bäste vän — är det ej så, Lindman P»
«Jo, vid Gud, er bäste vän», hviskade ynglingen.
jag vet det, ni håller af mig, derföre att jag håller af er,
ja, jag håller mycket af er, ni är så klok, så god, ni har gifvit
den unga flickan många goda råd, ja, ni håller af mig. Men nu
till den glada nyheten: inte sannt, ni gläder er med migP»
«Jo visst, fröken, allt hvad som utgör er lycka, är också min.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
