- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
12

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II Den gamlas tanke - III. Afskedet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lina blifva hemma ännu ett år, gör sedan resor till er slägt och
edra vänner, l&t henne for en och annan gång se hofvet;
presentera henne, men sök ej att sätta henne der; l&t henne, med ett
ord, se men ej erfara; l&t henne studera, men ej genomlefva en
likartad kurs i verldserfarenhet, som ni sjelf genomgått.»

Grefvinnan satt länge tyst; ändtligen slog hon upp ögonen
och såg med mildt vemod på sin gamla lärarinna, den enda vän,
som lifvet igenom varit henne trogen. «Du har rätt, goda Dahl;
men jag har gifvit min svåger, hofmarskalken, mitt löfte och vi
måste resa till Stockholm, Lina måste presenteras på hofvet; men
längre skall det ej gå, — hon skall ej qvarstanna der; är du nu
nöjd, du stränga moralpredikant?»

«Ja, grefvinna 1 nu är jag nöjd», svarade mamsell Dahl och
tryckte den goda grefvinnans hand.

*


III.

Afskedet.



Eremitaget låg undangömdt i parken. Det var ett litet
lusthus, utanpå betäckt med bark och ris, en enkel och fattig koja;
men inuti var der ett präktigt rum med guld och siden och
turkisk matta öfver golfvet. Den lilla kojans framsida vette mot
parken; men åt andra sidan bildade den en balkong, som sträckte
sig ut öfver en bergsluttning, en öppen veranda, hvarifrån man
hade utsigt öfver den lilla insjön, som, fullsådd med holmar,
liksom slingrade sig fram mellan de gröna stränderna.

Det var en morgon i Maj, daggdropparue stodo ännu på
gräset, och himlen rodnade ännu der borta i öster som en ung brud,
då magister Lindman promenerade nedåt parken och gick in att
hvila sig i eremitaget.

Der satt ynglingen nästan alla sina fritimmar ooh höll en bok
i handen; han läste likväl mindre än drömde, och hans blickar voro
sällan häftade i boken, utan irrade öfver det sköna landskapet:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free