Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. En tingsscen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slugt till och klockaren varit dum, så fär han betala.»» Klockaren
fär betala.»
trJaha — ja, det var det jag sade Kannsten», återtog
länsmannen, »fordran är laglig och hvad klockaren angår, så: den soni
inte ser upp med ögonen, får se upp med pungen.»
Notarien trädde i detta ögonblick ut ur det inre rummet och
afbröt samtalet med: «Anna Lena i Grötstocken, som förut bott
i Sumpen, så skall det vara, Morgenqvist; rätta det om han kan!»
Hela platsen omkring tidgshuset var uppfylld af menniskor,
och nu såg man en liten gubbe, tränga sig fram till ena flygeln,
på hvars tak befann sig ett litet torn; gubben fattade strecket,
som gick upp till klockan, och nu klingade den till ett tecken, att
domstolen satte sig.
På bänkarne vid förstuguqvisten suto några äldre bondgubbar,
klädda i sina högtidskläder, nyrakade och med den hvita halsduken
tätt åtknuten om halsen; de grå knäbyxorna släppte strax nedom
knäskålen och derefter sågs ett par grå orätt och afvigt» stickade
ullstrumpor liksom dyka ned uti ett par stöflor, på hvilka
drag-ögglorna hängde slappa som mimosans blad om natten.
Dessa voro nämndemännen, hvilka vid klockans första klang
stego upp från bänken och med långsamma högtidliga steg
be-gåfvo sig in i tingssalen för att taga sin plats kring tingsbordet.
Bummet fylldes snart af folket, som strömmade in och främst vid
sktanket, som afskiljer domareplatsen från församlingen, trängde
.ett helt led gummor fram, och stodo der nu ooh väntade.
Nu kom häradshöfdingen och med honom länsman Klämstedt,
som ställde sig på högra sidan om den skinnklädda stolen, som
häradshöfdingen intog.
Häradshöfding Berglin var en ung man, en extraordinarie vid
hofrätten, som fått förordnande att förestå Klintorps domsaga
under den ordinarie häradshöfdingens sjuklighet.
Den unge domaren hade ett dystert, något generadt utseende,
då han satte sig på domaresätet; han var ovand ännu vid sitt
vigtiga kall att skipa rätt och lag bland folket och hade ej ännu
riktigt lärt sig skillnaden mellan theorien och utöfningen.
Han egde till och med ej ännu den riktiga slentrianen eller
expeditionsvanan, som man anser så nödvändig for en domare och
hade svårt att konstmessigt nog inkrångla språket.
C. A. Wetterberghs Sandade Skrifter. V. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
