Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. En tingsscen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finnes ännn qvar långt mera förbistring än det borde i
det språk, som nyttjas i domstolames utlåtanden. Ännu ega vi
till en stor del qvar dessa långa perioder, dessa tillkrånglade
mel-lanmeningar, som fordom gjorde det juridiska språket till något
helt annat än landets vanliga, ett slags orakelsvar, som måste
uttydas och förklaras.
Det är likväl gifvet att om något bör vara tydligt, så är det
väl en juridisk handling, der det ofta nog beror af tydligheten om
en menniska får behålla sin existens som menniska och
medborgare. Ännu en sak bidrager att göra de juridiska handlingame
otydliga, ooh det är sjelfva picturen.
Alla sådane skrifvas med tyska karakterer, som ingen numera
nyttjar i dagligt bruk,* de äro således åter ett nytt studium, som
den rättsökande måste slå sig på och som ej gagnar till något
annat än att denna stil låter draga sig, att man med denna sorts
pictur kan bättre än med den vanliga pressa penningar ur folkets
fickor; att, med ett ord, den tyska stilens bibehållande eller fall
bestämmer värdet af domsagorna och att således denna fråga är
så vigtig, att knappt riksens ständer kunna göra ändring deri.
Häradshöfding Berglin var dock ej en af dessa, som så dömma
blott derföre att det är en födkrok; han, så väl som många lagens
tjenare, var en ädel menniska, som beklagade både osammanhanget
i vårt lagverk, i expeditionsstilen ooh picturen.
Hans uppsyn var i dag mera dyster än vanligt och det syn*
tes kosta på honom då han uppropade: «Lars Anders från Skogen,
anklagad för mordbrand hos nämndeman Per Eliasson i Klinta.
Häradstjenare, för opp Lars Anders 1» Det var tyst i h^a salen,
man hörde knappt någon andas, under väntan på Lars Anders.
Ändtligen hörde man personer i förstugan och snart stod Lars
Anders framme vid skranket, som öppnades för brottslingen. «Kom
fram, Lars Anders», sade häradshöfdingen, «kom hit och ställ dig
här. — Häradstjenare!»
Gubben ilade fram och domaren hviskade några ord till
honom, som hade till följd att en stol sattes bakom Lars Anders.
Den unge domaren tycktes kämpa med sig sjelf, han teg en
stund, ändtligen sade han: «Lars Anders, du har bekänt att du,
med berådt mod och för att hämnas anlagt mordbrand hos
nämnde-mannen Per Eliasson i Klinta.» •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
