Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskade honom dock ej i samma grad; och med undantag af nftgra
halfbildade mamseller, som aldrig nog kunde beundra hans «vackra
ögon och hans svarta hår», var det just ingen af hans närmare
omgifning, som "riktigt förstod sig på honom.
Men von Turn kunde välja sina vänner och var ookså
omgif-ven af en svärm sådana, som tjenade honom och som öppnade sin
själ infor honom — utan att begära att få något tillbaka.
Desse vänner voro alla långt underlägsne von Tum sjelf; han
var alltid bland dem den styrande, han var enväldig, och om man
observerar på naturliga egoister i ordets stränga mening, skall man
märka, att desse också ega vänner, men alltid sådana, som blott
äro ett slags undersåtare; en egoist tål ej något öfverlägset i sitt
grannskap, han är en haj i säliskapslifvet, som slukar alla utom
lotsfiskarae, hvilka gå i hans släptåg.
Det var således nästan en naturnödvändighet, att baron von
Tura skulle ega en vän i kammarherren Jules Liljekors, Linas
qvicka kusin; det hände sällan, att kammarherren talade en qvart
utan att åtminstone tre gånger säga: min synnerliga vän baron
von Turn; men deremot nämnde denne aldrig den stackars
kammarherrens namn utan att genom en liten dragning på munnen
låta oss förstå, huru långt underlägsen sig sjelf han ansåg sin
asynnerliga goda vän».
Imedlertid hade von Turn aldrig till någon yttrat ett ord,
som kunde tydas som missaktning för kammarherren, utan hade
vid många tillfällen tagit honom i försvar, likväl endast så, att en
och hvar kom att beundra försvararens ädla öfverseende i stället
för att antaga hans försvar som gällande.
Baron von Turn var, med ett ord, en af dem, som eftersträfva
ryktet om ett godt hjerta och som med säker beräkning passa på
tillfallet att visa prof deraf, då det kunde väcka uppmärksamhet.
Linas öppna sinne hade blifvit tillbakastött af det dunkla i
den unga von Tums sätt att vara; hon fann hans sällskap
intressant och roande, men kunde ej vänja sig vid hans mörka blick,
hans ofta återkommande satiriska leende och hans sätt att behandla
de ämnen, som rörde henne närmast — natur och konst»
Han visste nemligen ej ännu, huru mycket Lina älskade begge;
men småningom fann han • äfven detta, och försigtigt, utan att
tyckas förändra sina förra åsigter, smög han sig in i hennes tanke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
