Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Svarta Riddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svarta Riddaren var ett for alia och en hvar kändt ställe,
och den kungliga polisen hade mer än en gång gjort besök bot
madam Knagg eller den så kallade Knagg’skan, for att taga reda
på en eller annan person, med hvilken man af vissa anledningar
ville göra bekantskap. Men Knagg’skan var en slug menniska ock
stod på sig inför polisen, så att hon alltid kunde gå derifrån in
och ledig och säga till sina bekanta i förmaket: <Knagg’skan var
för slug, hon, och lät inte fånga sig på limspö.»
Madamen hade också inrättat allt på det mest oskuldsfalla
sätt, ty från det lilla portrummet, der hon mottog sina förföljda
vänner, funnos tvenne utgångar, af hvilka den säkraste förde
några trappor upp på en vind och derifrån några trappor ner till
en förstuga, der åter trappor upp och ner vidtogo, och som
således lemnade många utvägar i händelse af ett olägligt besök.
I bakporten, med ryggen stödd mot ena dörrposten och
fotterna utsträckta mot dörrkanten, stod vanligen en trasig pojke,
som då och då för tidsfördrif hvisslade en liten stump ur någon
opera för dagen och som för öfrigt var utpost för sällskapet i
portkammaren; det var en fattig unge, den der pojken, utan både
far och mor, som Knagg’skan af «barmhertighet» tagit i sitt brod
och begagnade att hålla vakt, att skura knifvarna och att bära
vatten från närmaste pump; stackars baml hans bröd var ganska
sparsamt och hans kläder otillräckliga; men han måste, om han
ville eller icke, bli qvar hos Knagg’skan, svälta och få stryk, och
om någon fått lära sig att tiga och lida, så var det visserligen han.
Gossens utseende förrådde likväl icke något djupt förderf; han
hade ej mer än ett par år varit i sin nya befattning; det var blott
två år sedan «mormor dog».
Om någon gång en piga eller en beskedlig gesäll sade till
gossen: «hvad heter du?» då svarade han genast:
•Per Adolf Holm.»
«Och hur gammal är du?»
«Tio år»; och fortsatte man frågorna något längre, så kom
gossen riktigt i farten och talade om gamla mormor, som bodde
vid Skans tull, och huru mormor hade en stor myrten och en
steg-litsa i en bur, och en stor bibel och glasögon se’n, och hur
mormor låtit honom vattna trädet och byta om hos fogeln och Jhur
hon om qv^llarna tagit på sig glasögonen och läst ur bibeln, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
