Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XI. Får gå!
- XII. Svarta Riddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När visan var alat, tycktes det, som om en oeh samma
tanke hos begge sökt efter ord, men ej funnit nägra.
Ändtligen sade Lindman: «Lina, får gål det har både ni och
jag många gånger hviskat liksom för att tysta vårt oroliga hjerta.
Får gå, får gål Nu kunna vi med glädje säga samma ord; får
gå efter försynens vilja; den är den bästa.»
Ett par klara tårar darrade i grefvinnans ögon, då hon tryckte
sin väns hand och sade: «Ja, Gudskelofl Får gå! får gå! Den
visan ha vi lärt oss väl förstå.»
*
XII.
Svarta Riddaren.
Sjelfva krogrummet på Svarta Riddaren, som, för att på en
gång gifva läsaren ett begrepp om ställets natur, är ett
näringsställe i Stockholm, öfver hvars dörr man ser en svart riddare
målad p& en tafla med underskrift: «her båles närning»; sjelfva
krogrummet på detta ställe låg med fönstren åt en trång gränd med
utsigten på en gammal mur, öfver hvilken man såg några grenar
sticka upp, till ett tecken, att det på andra sidan fanns en
tillstymmelse till trädgård. Stället besöktes af fabriksarbetare från
några i grannskapet liggande verkstäder, en hop gesäller af
åtskilliga handtverk och sjömän under vintertiden; men dessa hade sin
plats i sjelfva det förnämsta rummet, der de spelade och drucko
om med hvarandra i all endrägt, dock så till förståendes, att denna
ej ansågs störd af ett och annat slagsmål, som kunde förefalla och
som utgjorde blott en variation af ställets sällskapsnöjen. Men
Svarta Riddaren hade också en bakport, hvarigenom mindre väl
kändt folk tog sin tillflykt till ett litet rum, som befann sig en
halftrappa opp i en mörk gång, hvars fönster lägo inåt en smyg
af sjelfva gårdsrummet och till hvilket himmelens ljus aldrig på
annat än ett medelbart sätt kunde intränga, nemligen genom att
återstadsa mot den gråa väggen, som tre alnar framför fönstret
reste sig upp i höjden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0068.html
