Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. En lärgosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«men det mitte vfil God förlåta, att jag tycker, att hvarken min
mor eller far gjort något ondt;, jag tycker, att det icke var fan
skull, att det blef som det blef.»
«Det växer små vackra gula blommor på grafven, så låg hon
är», begynte gossen åter; «Gud pryder äfven den fattiges graf med
blommor. — Nå, Olof», sade hen slutligen till sig sjelf och strök
upp håret ur pannan för att få friare utsigt, «Gud hjelper nog;
han kan och han vill.» Och gossen gick hem till Liljevik, lugnare
än han på länge varit.
«Min gossel du är nu tolf år, och om du vill in i något
handtverk, bör du bestämma dig snart», sade magister Lindman
till Olof, den halshuggnes son. «Lugna dig, stackars gosse»,
fortfor han; «du bor tanka, att du är utsedd att försona hvad din far
brutit; ty om du blir en god och hederlig menniska, min gosse,
så upprättar du din fars minne — vill du icke det?»
«Jo, herr magister», svarade gossen, «jag .vill försona hvad
han brutit, min stackars far, men skammen kan jag dock aldrig
tvätta af mig.»
Magistern smålog sorgligt. «Du tror så, min gosse; men, ser
du, inför Gud ansvare vi ensamme för våra gerningar; inför Gud
behöfva vi icke skämmas för annat än det vi sjelfve gjort eller
tänkt illa; menniskoraa deremot vilja så gerna låta dygder ooh
brott gå i arf; man föraktar dig ej, min gosse, men man fruktar
dig och tror, att du liknar din far i hämdgirighet; likasom man,
om han varit en ärad och hederlig man, skulle hos dig förutsatt
mycket mera dygd än den du eger. Men det är just detta, som
gör, att du kan åter upprätta din fars ära hos dina likar; ty
ut-märker du dig som en hederlig och rättskaffens menniska, om du,
med ett ord, är en rätt kristen, så skola alla, som förakta dig för
din fars skull, gå till den andra ytterligheten och säga t Lars
Anders var visst ej elak, ty eljest hade hans son icke kunnat blifva
så hederlig och aktad; det finnes arf, som går i nedstigande men
äfven i uppstigande led; heder och skam äro sådana.»
«Jag har», svarade Olof lugnare än förut, «alltid haft lust att
bli snickare; då jag var liten, täljde jag ooh gjorde små bord oeh
stolar, och nu, sedan jag kom hit, har jag alltid bjelpt till då
Anders slöjdat — det är bra roligt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
