Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. En lärgosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nå väl, då är det väl ej omöjligt att få dig i snickarlära»,
jsade magistern; «du akall in till staden; dn kan ej tro, hvad du
skall bli lätt om hjertat» då du kommer här hemifrån» ty här på*
minner dig allting om din fars olycka.»
«Ja, deri har magistern rätt», sade gossen med en lätt snek;
«det skär i mig hvar gång jag ser klockstapelspiran der borta öfver
skogen j»
Olof hade dels genom den undarvisning Lindman gifvit honom
ooh dels genom sin fars olyckliga öde, som så tungt drabbade
tillbaka på den brottsliges barn, fått en bestämdhet i lynnet, som
sällan uppenbarar sig så tidigt hos andra än dem, som bittida
blifvit manade till kamp med olyckan. Denna kamp ger lynnet
spänstighet och kraft, ooh liksdm gossarnes lekar på Grekernas
gymnasier utvecklade muskelstyrkan och liksom öfningen. att med
ögat skarpt fixera det mål, dit discua skulle flyga, gjorde» att man
ej förfelade, så hade gossen öfvat sig att skarpt bestämma den
bana han hade att gå för att ej falla utom åt någon sida.
> Lyckans barn» om det finnes några, äro sådana, som födas ooh
uppfostras utan att känna någon tryckning af behofvet, och som
ej i barndomen träffas af ödets slag; vi se sällan hos dessa denna
bestämdhet i karakteren, detta ofta hårda, men likväl spänstiga
och kraftfulla väsen, som utmärker den, som genomgått nodens
småbarnskola, som hela sin ungdom igenom varit knäkamrat med
fattigdomen eller som varit tvungen att kasta ifrån sig ett oför*
tjent förakt, hvilket hans medmenniskor gifvit honom som ränta
pi de allmosor han måste begära. Om en sådan endast får en
smula ledning, en aning blott om hvad rätt och sannt är, då kan
han lättare än andra sjelf utveckla detta rätta och sanna i
handling, då kan han med sjelfständig kraft bestämma sin bana.
En mera fridfull och god gubbe än snickaremästaren herr
Sp&ngren, som bodde vid en bakgata i S. köping, kunde man ej
tänka sig. Herr Spångren var omkring 60-talet, en liten man med
denna egnä rodnad på kinderna, som ännu i ålderdomen gör
an-letsdragen ungdomsfriska. Gubben stod alltid i sin verkstad vid
hyfvelbänken, klädd i en hvit- ooh blårandig nattmössa och ett
blätt förkläde nedanför den på längden rödrandiga västen; hans
bänk var den prydligaste af vacker ask med en kantrand af mörkt
träd, håns hyflar voro skodda på undersidan med rosenträd, hvars,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
