Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. En lärgosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gossarne, tre stycken, stannade i en rad framfor den gamle. «Hör
på», återtog han, «en af dagarne kommer det en gosse till hit,
han är en fattig bondpojke, och nu skolen I veta, att ni inte fär
göra. något spektakel af honom eller göra honom modfalld i
början, s& att han fattar missaktning för handtverket; låt se, att ni
uppfor er som redliga lärgossar anstår, så att jag en gång kan
göra er till rättskaffens gesäller och låta er f& vårt hederliga
em-betes tecken — hör på det!»
«Ska’ ske, mäster», svarade alla tre och skyndade sig till arbetet.
«Och», fortsatte gubben, cfmunsjörerna få vara beskedliga vid
gossen, som rättskaffens gesäller tillhör, och tillse, att han får rätt
och fred; ty jag vill, att ingen skall fatta hat för verkstaden.»
«Ja, mäster», svarade de två gesällerna med en mun. Och
nu begynte man arbeta af allo makt, och en allmän tystnad
inträdde, som blott afbröts, då en gesäll halfhögt befallte en gosse
att hjelpa sig, eller af gossarnes hviskningar sig emellan; mästaren
sjelf fanerade en fruntimmersschiffonier med försänkningar och hade
således nog att göra.
Några dagar derefter stannade en bondvagn utanför mäster
Spångrens och en gosse inträdde i verkstaden, litet blyg på sin
första utfart. Det var Olof, som nu anmälte sig som lärling.
Gubben Spångren betraktade under tystnad länge den
ankomne, som med nedslagna blickar stod fimmför höga vederbörande,
dit frampuffad af de andre lärgossarne, som omöjligen kunde låta
bli att uppträda som nykomlingens föresyn och ledare.
«Min gosse», sade ändtligen mästaren, «jag har hört godt om
dig af magister Lindman och jag hoppas, att du inte gör honom
till ljugare.»
«Nej, det skall jag inte», sade gossen och slog upp de milda
blåa ögonen och såg på sin mästare.
«Jaha, deri har du rätt, min gosse», återtog mästaren; «se
folk rätt i synen, ty d& man ingenting har att blygas för,
behöfver man inte titta under lugg; kom ihog, min gosse, att ärlighet
varar längst .och att gudsfruktan är vishetens begynnelse 1 — Se
så, gossar, underrätta nu Olof här om hvad allting heter, och
narra honom inte, utan tala riktigt om! — Se så, Gud välsigne
digl Bär in knytet och sätt lilla kistan i skrubben 1»
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. V. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
