Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. En lärgosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom nötning polerade, röd&driga och gula yta stack vackert af
mot sjelfva hyfvelträdet. Bredvid gubbens bänk, just i hörnet,
be-faqn sig ett skåp, der han gömde åtskilliga så kallade
proportions-ritningar och utkast till ornamenter och bland spånorna på bänken
gömde sig gubbens enda öfverflödsartikel, en silfversnusdosa, hvars
gammalmodiga snackfason ooh det drifna locket med Adam och
Eva bevisade, att den var ett arf eller en så kallad familjeklenod.
Gubben Spångren sade sällan någonting och hörde ej heller
gerna mycket glam i verkstaden; der rådde flit och ordning men
tillika trefnad, och man kunde känna igen Spångrens gesäller och
gossar bland mängden på deras städade sätt att vara och på deras
snygga kläder.
Hvarje morgon böljade man med en bön och hvarje afton
slutade man arbetet med läsning och en psalmvers, och hela
staden sade, att mäster Spångrsn var «helig», men ingen, att han var
skenhelig; ingen vågade att ens skratta åt den hederlige,
gladlynte gubben, som i fyratio år varit borgare i staden och om
hvilken man ej visste annat än godt. Han hade således en egen slags
respekt hos sina arbetare, som alla kallade honom fader 8pångren,
då han ej hörde det; «Far» var således hans vedernamn; ty i hans
närvaro kallades han alltid för Mäster, en titel, som han lika
strängt fordrade, som han sjelf iakttog att kalla sina gesäller
«munsjör»; ty han satte ett högt värde på skråandans bibehållande
och kunde ej förlika sig med, att ett enda jota ändrades i de
plägseder, som voro gängse, då han blef gesäll i tiden.
Han omtalade temligen ofta för de sina, d. v. s. gesäller och
gossar, huru det tillgick fordom, då en pojke wbehyflades» till
gesäll, huru man lade den gesällblifvande pojken på en bänk oeh
mätte honom, med tumstock och strök honom med en kimrökssudd
öfver kroppen och till och med öfver näsan, om måttet kom att
sluta der vid lag, bur man sedan liksom kantade honom, hyflade
honom ooh behandlade honom som en oarbetad planka, hvarefter
han fick kläda om sig ooh inträda i gesällaget, sedan han af sin
mästare fått sin sista Örfil. Gubben Spångrens ansigte sken af
fröjd, när han beskref denna slags promotion och huru mau blef
gesäll i fordna dagar.
«Hör på, gossar», sade mäster Spångren en vacker morgon,
sedan bön var hållen och alla skulle börja arbeta, «hör pål» Lär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
