Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. En lärgosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl; en fri gesäll låter inte flå sig som en hand: jag tar mitt «schen»
och reser min väg med renseln på ryggen och ger honom f—n.»
«Det kan inte vi säga», sade den ene af Spångrens utlärlingar,
•jag blir gerna qvar, for si, gubben är beskedlig han.»
«Och sjunger psalmer», tilläde en annan; «galet skall det vara
på något sätt, ooh visst tar jag så gerna litet stryk emellanåt som
att hvar eviga morgon och qväll tjuta: «Nu hvilar hela jorden»j»
«Åh ja, det är som en är vand till», yttrade den andre af
•fader vårs» utlärlingar; «dum den, som inte sticker fingret i
marken och känner i hvad land han ärj»
•Tysti tyst!» hviskade hela samlingen, då dörren öppnades
och vaktmästaren ropade: «01of Larsson, i lära hos mäster
Spån-gren — kom in!»
Olof, som nu inropades, torkade sig om näsan och stoppade
och stoppade för att få ner sin lilla lapp till näsduk; men han
darrade så häftigt, att han ej lyckades i denna manöver förr än
han stod inne i rummet framför embetet och lådan. Oubben
Spån-gren kom emot honom och ledde honom fram till åldermannen.
En på en gång djupare, stelare och ömkligare bugning än den
Olof gjorde for åldermannen, kan man ej tänka sig; det såg ut
som om hufvudet velat taga afsked af bålen och denna åter
ämnat att skilja sig m$d én knyck från de nedre extremitetema, så
plötslig var böjningen och skrap ningen. Det förut så purpurröda
ansigtet var nu alldeles glödande, och med darrande hand
fram-lemnade han betyget.
•Gossen Olof Larsson», så läste åldermannen, «son till aflidna
torparen Lars Anders, på Klintinge Mellangårds utegor, är född m. m.»
Det var magister Lindman, som hos socknens pastor uttagit
betyget och lagat så, att gossens far blott kallades afliden och ej
aflifvad, en skonsamhet, som i detta ögonblick kom Olof att
innerligt i sitt hjerta tacka Lindman och den gode presten, som ej
genom ett ord velat krossa den brottsliges barn.
«På huru många år skall han inskrifvas?» frågade
åldermannen mäster Spångren, som med en ödmjuk bugning för embetet
svarade:
«På fyra ooh ett halft, men om han uppför sig väl, har jag
lof?at honom att efterskänka ett halft år.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
