- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
84

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. En lärgosse - XIV. Ett okärt besök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sedan Åldermannen gjort sin anteckning, sade han: «lycka till,
min gosse, uppfor dig väl, så att du med tiden kan bli en rätt*
skaffens gesäll — adjö!»

Åter en bugning, och nu skyndade Olof ut i förmaket, der
han helsades af de andres skratt. «Hi! hi! hi! jag såg, hur du
bockade dig så här, — jo, jag såg’et genom dörrspringan; så här
var det, pojkar; aj, nacken håller på att gå af mig; du måtte ha
ett riktigt scharnér i nacken, pojke.»

Nylärling efter nylärling — utlärling efter utlärling troppade
in och ut; ändtligen kom mäster Spångren, nyter och glad som
vanligt, och sade: «se så, kom nu hem, mor derhemma väntar nog
med maten!»

*


XIV.

Ett okärt besök.



Våren är farlig för den, som lider af utmärgling; då nytt lif
gjutes i skapelsen, upplöser sig snarast det uttärda, återger
lifa-gnistan till sitt ursprung, liksom för att i andra former åter
uppträda; så är det med menniskorna och så är det äfyen med de
menskliga inrättningarna; allt menskligt åldras, utmärglas
småningom, mister Bin inre kraft och sin betydelse; men det qvarlefver
dock, det vegeterar likväl, den sista striden utkämpas med hetta;
det är dock icke som förr en feberhetta af öfverflöd på kraft, utan
en hektisk feber — och detta gör, att den aftynade individen eller
den kraftlösa institutionen för några ögonblick synes återupplefva
och fattas af ett nytt lif.

Men kommer våren, med sin ungdomsfriskhet, böija
bladknopparna att sprängas och de späda löfven att sticka fram sina
ljusgröna spetsar, sorla bäckrännilarne genom gräsvallen: då slocknar
den utmärglades lif, liksom en lampa, hvars sken dämpas af
solljuset; den allmänna kraftigare lifsverksamheten hos naturen
upptager i sig den svaga, flämtande hos individen; det allmänna lifvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free