Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Ett okärt besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«N&, nå, inte s& häftigt! ni narras bara, ni vet mycket val,
att sedeln har sin riktighet, eller hurP»
«Nej, oförskämde», ropade friherrinnan, «nej! Rudolf! — Rudolf!
kom in! (Kammartjenaren kom.) Befria mig från denna menniska!»
Lifgren hade under hela denna scen varit alldeles trankil;
men då Rudolf nalkades honom for att verkställa friherrinnans
befallning, framdrog han helt lugn en bundt bref ur sin bröstficka
och sade: astilla, herr kammartjenare! Friherrinnan torde ändra
sig vid justeringen — är det inte så P» frågade han med illistig
mine friherrinnan och utbredde ett bref för hennes ögon. Detta
bref, så fint och så skönt det än såg ut och skrifvet på doftande
rosepapper med guldkant, verkade på friherrinnan som ett
medusa-hufvud; hon stelnade som en marmorbild och häftade blicken på
brefvet liksom hon velat uppsluka det. Kammartjenaren nalkades
och grep den främmande i axlarne.
«Nå, ers nåd?» frågade mannen.
«Gå, Rudolf!» sade grefvinnan enstafvigt.
«Jag visste väl, jag», sade Lifgren, sedan kammartjenaren
af-lägsnat sig, «att min friherrinna skulle taga reson; hon är alltför
ädel att vilja kasta ut en hederlig man. Fru friherrinnan har inte
samvete att behandla mig illa, det visste jag.»
«01ycklige!») sade friherrinnan, våldsamt arbetande med sin
upprörda känsla.
((OlyckligP nej, bevars; den, som har ett rent samvete, är
aldrig olycklig», sade Lifgren med ett satiriskt smil; «det vet
friherrinnan, att ett godt samvete är en klenod.»
«Nå väl, min herre», yttrade friherrinnan, «ni har dessa bref,
som jag trodde skulle vara förstörda; nå väl, hvad vill ni?»
wÅh, ingenting annat, min nådiga, än att ni erkänner madam
Knaggs lilla fordran.»
«Jag kan ej göra det; processen är ju anhängig vid domstol;
mitt ombud har bevisat, att sedeln är falsk», suckade friherrinnan.
«Åh ja, det är så, ja; men en anteckning af salig baronen
måste finnas, som bestyrker dess rättmätighet.»
«Nej, nej», sade friherrinnan.
((Men jag sägen), återtog mannen med tonvigt på hvarje ord,
«men jag säger, att en sådan anteckning måste finnas, att ni måste
erkänna skulden och att ni måste betala den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
