- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
90

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Ett okärt besök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som en riktig kysk Susanna, s& kunde man, hä! ha! häl fä
åtskilligt att prata, hä, hä, hä!»

((Oförskämde U stammade friherrinnan, rodnande af vrede, «men

— men — men — ni har rätt.» Hon läste upp sin pulpet,
framtog boken och kastade den framför sin förföljare, som helt lugn
började bläddra deri. «Ah, nå se här under den 7 September en
lucka, så stor som det behöfs», sade han halfhögl; «skrifdonet,
min nådiga! hä, hä, det skall snart vara gjordt.» Friherrinnan
framsatte sitt lilla sköna skrifdon af Sevre-porslin, en pjes, sirad
med förgyllningar och till * handtag tvenne kyssande dufvor; en
prydligt med blomstermålningar ornerad penna låg derpå.

«Åh, sådan vacker penna», sade Lifgren, «en riktig liten
klenod; få se hur den går? (pröfvar den på ett särskildt papper) —
åh, galant!»

Mannen skref, under det att friherrinnan, nästan dignande af
blygsel och vrede, stödde hufvudet i begge händerna för att slippa
se den fasliga menniskans småsluga uppsyn, då han inskref den
falska anteckningen. Hon tyckte, att hvarje raspning af pennan
mot papperet skar som en slö dolk in i hennes hjerta. Ändtligen
var det slut och Lifgren steg upp. «Se så, min nådiga, nu är det
färdigt; kanske det inte är likt — hä, hä, häl — bläcket på det
nya är endast något svartare — hä, hä, hä! — rätt bra gjordtI»

Friherrinnan liksom vaknade. «Tag hit brefven, herre», sade
hon och räckte ut handen.

«Nej, min nådiga, inte förr än ni erkänt skulden vid
domstolen; — det sker på grund af en egenhändig anteckning af er
salig herr man här i boken, så lydande: «vid min hemkomst från
Italien uthändigat en revers på 10,000 R:dr B:co till enkefru
Knagg; summan uttagen i flere små poster — sedeln antedaterad
till den 5 September för ränteberäkningens skull». Det är ju
redigt som dagen.»

«Ni bedrar mig; nå väl, ni får inga penningar.»

«Jaså, det är ledsamt det; men ser ni, friherrinna, om ni finge
brefven, så bedroge ni mig — hvilket är bäst, om den fattige
bedrar den rike, eller tvärtom? Ni kan ju alltid låta bli att
uthän-diga penningarne till dess ni får de papper ni vill ha. Blif inte
ledsen, fru friherrinna, lite på min heder; ’jag kan väl då och då
för utkomstens skull göra små fuffens, men ingen kan säga, att jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free