Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Den gamle kamreraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sier kan vara en ädel man och rigta sin herres verksamhet till ett
ädelt mål; det kan vara en Sully vid sidan af en Henrik den fjerde,
eller en madam Malm vid sidan af kamrer Gröning.
Gumman Malm ville sällan annat fin det, som godt var, och
om hon någongång misstog sig, stötte hon alltid mot kamrerarens
battre kfinsla och drog in seglen och höll med, till dess hon trodde,
att idéen var hennes egen. S&llan kom madamen nr den jemnvigt,
hvilken Var nödvändig för bibehållandet af hennes inflytande; men
en vaeker dag hände sig likväl, att sinnet tog öfverhand, och
madam Malm, rödblossande som en pion, rusade in i gubbens
kammare, som eljest var en fridens boning.
•Jo, nu står det vackert till, kamrer», ropade hon, «det har
jag hundrade gånger tänkt, och så går det, när man släpper
packet in på näsan på hederligt folk.»
•Nå! hvad står påP» frågade kamreraren, lade ifrån sig
pennan och betraktade sin hushållerska med en allvarsam blick.
•Jo, det är som jag sagt», återtog gumman ifrigt, «så är det*
när man måste lyda kamreraren, som drar hit alla hamnbusar i
hela sta’n; det är just ett vackert sällskap, och om jag inte vore,
sä stule de näsan af kamreren; ja», upprepade hon, höjande rösten,
•jag säger, att de skulle stjäla näsan ifrån kamreren, om jag inte
vore.»
•Jag tror, att ni är från vettet, madam Malm», sade gubben;
•säg mig, har ni förlorat förståndet P»
•Nej, Gud ske lof», sade gumman, «men den stora
kaffekokaren har jag förlorat, och ingen annan än den der traspojken, som
var här för en stund sedan, tog honom; men nu är det bud hos
polisgevaldigern, ooh han kniper snart gunstig herm och
kaffekokaren med — den nya kaffekokaren — det skulle aldrig
förargat mig, om jag inte just i går afton skurat honom med krita;
han var blank som en sol och det stack kanaljen i ögonen.»
Kamreraren kunde knappt återhålla ett smålöje öfver
madamens vrede. *Men, madam», sade han ändtligen, «det är en
verlds-lig sak; gör inte så mycket buller: vi få se, om polisen får reda
på pojken.»
•Ja, Gud gifve det», yttrade gumman, hvars vrede något
svalnat; «det ser precist ut, som om jag inte såg efter något i huset;
men hvem kan bå ögonen på fingrarne på hela det tjufsällskapet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
