Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Den gamle kamreraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som får gft hitP Vore jag som kamreren, s& skulle jag ta, min
käpp och köra dem på porten.»
•Hvarför skulle jag det?» frågade kamreraren.
«Jo, for si, de äro tjufvar hela sällskapet.»
•Hur skall jag kunna se på utanskriften, hvem som är tjuf?»
frågade kamreraren.
«Det der förb—de trasfoljet!» yttrade gumman i stället för svar.
«Jaså», återtog gubben, «ni vill då köra på porten och slå
hvarje person, som är trasig; hvem vill ni då taga emot, madam
Malm? Kanske endast dem, som äro väl kläddal Men, madam,
kom ihog, att det var en tid, då ni sjelf var trasig, då ni sjelf
var ett tiggarbarn! Kom ihog, att ett beskedligt folk tog emot
er och gaf er kläder och uppfostran! Madam, högmodas inte öfver,
att ni blifvit en hederlig menniska, utan tacka Gud derför och
återgälda er skuld genom barmhertighet!»
•Ja, visst är det sannt», yttrade madam Malm, som nu
ångrade sin häftighet, «men då de stjäla, så . . .»
. «Så vill ni», återtog gubben, «straffa alla for en endas fel.
Vet ni hvad, madam, då jag en gång for genom en granskog,
hände det sig, att en nedslokande gren slog mig i ansigtet; det
var ett smärtsamt slag; jag vredgades; det var orätt af mig, och
jag lät en karl hugga ner det unga trädet; då kom der en fattig
vandringsman utåt vägen och frågade, hvarför jag lät hugga ned
trädet, och jag sade det. «Det hade varit klokare», sade gubben,
«om ni qvistat opp trädet; det hade kunnat bli ett vackert träd
med tiden, om ni ej varit.» Säg mig, madam, om jag velat hugga
ner hela skogen, hade det varit bättre?»
•Nej», sade gumman, nästan hviskande, «nej, men ...»
•Ja, ni har rätt», återtog kamreraren, «jag tog detta till en
varning; således, om vi se ett träd, hvars grenar växa oriktigt,
så qvista vi opp det, och stammen är antingen alldeles rak som
den unga granens, eller, om den är krokig, kan den blifva rät
genom vårt bemödande. Se vi åter en menniska, der oarter och
laster skjuta ut och slå oss i ansigtet, så skola vi söka att utrota
dessa oarter och dessa laster, och, min vän, då vi fått bort dessa
utväxter, står ofta stammen rak och herrlig derinnanfor. Så är ofta
händelsen med de unga; växtkraften är for stark för att tillåta,
att sjelfva stammen växer krokig: solen, himlen lyfter deras krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
