Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Ett inne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, vass tre, han mår som perla i gull», sade Lifgren.
•Hvar? hvar?»
•Jo, hos en gammal kamrer p& Kungsholmen, den der — ja,
ers n&d har nog sett honom, han med lefverbruna syrtuten,
kamrer Groning — ha, häl en besynnerlig karl.»
«Kamrer Groning! — l&t se! jo, jag har sett honom», sade
fran eftersinnande. «Det skall vara en besynnerlig menniska, men
for öfrigt hederlig och beskedlig, stackars man.»
«Ja, det är visst och sannt», sade Lifgren, «der mår lille Per
Adolf som perla i goll; han är gubbens betjent och taffeltäckare*
«Det var ej bra», sade frun; «ni är således säker, att han lur
det bra?»
<rJa, så säker som att jag lefver.»
«Nå väl, herr Lifgren, ni har narrat af mig en betydlig
samma, men derom skola vi ej tala», sade friherrinnan; «låt se. att
ni tiger.»
«Ja, ers nåd, ja visst», svarade Lifgren bugande, «lita på min
karakter; det jag lofvar det håller jag, både ondt och godt. Ers
nåd har varit så beskedlig och hederlig, att jag vore föraktlig i
mina egna ögon, om jag förrådde er. Och, ers nåd, hvem lar ej
haft sina små svagheter; jag kan inte en gång fritaga mig derifrån.»
«Ni?» frågade friherrinnan föraktligt.
«Ja visst, ers nåd; äfven jag har varit kär; hä, häl M går
förståndet sin kos; en klok menniska bör aldrig tänka på kärlek,
bör aldrig hålla af någon; men jag blef klokare sedan. Vet der
hände, när jag följde med lagman Kniphammer på ting; åh ja,
äfven en gång, sedan jag blifvit postskrifvare; men sedin inte;
ers nåd må tro, att jag har lidit förföljelse — kom ifrån posten,
kom in i tullen; blef utäten äfven der, blef vaktmästare #ch
slutligen fick kondition som källarbokhållare, hjelper nu värdslusvärdar
med räkningar, böckers afslutande och korrespondans, alk emellan
som jag hjelper till i lagerkällaren; hä, häl man måste släpa sig
fram så godt män kan.»
Friherrinnan hade under hela denna lefnadsteckning sitit
tankspridd och ej hört ett ord af allt. «Jaså», sade hon slutligen, «rja,
deri har ni rätt. Farväl, herr Lifgren I»
«Ödmjukaste tjenare 1» yttrade denne och drog sig bugande ur
rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
