Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Ett inne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han lefver således, gossen», yttrade friherrinnan, sedan hon
en stnnd sutit försjunken i djupa tankar; «han lefver!» Det var
längesedan den goda friherrinnan tänkt på detta barn utan
bitterhet; hon hade ansett dess blotta namn for en outplånlig
skam-flack på sin ära och aldrig tänkt på den 101a gullhårige gossen,
som hon lemnade skrikande i en gammal gummas knä, utan att
känna en rysning ila genom sin själ; sedan hade hon aldrig hört
af honom.
Hennes och fadrens stånd skilde dem åt, och barnet, hvar dqt
blef af, visste hon icke Stackars Adolf, hon såg honom en gång
glad och lycklig; då var hon det äfven; en annan gång förskjuten,
tillbakaskuffad bland hopen; hon led i början, men småningom
läktes det ärr, som kärleken slagit i henues hjerta; ångrens smärta
blef döfvad; allt var så tyst, så stilla omkring henne; ingen
förebrående blick mötte hennes; man hade ingen misstanka; den vackre
bokhållaren hos hennes far var glömd; den rika
grosshandlardott-ren firades af alla; men stackars Adolf gick ännu någongång forbi
der hon bodde; hon såg honom blicka opp mot de spegelblanka
nitorna: hon satt derinnanför gömd mellan pelargoniernas ljusröda
och hvita blomklasar; han var så blek, stackars Adolf, kappan så
sliten, hatten så urmodig.
Slutligen gick han der inte mera. «Gudi lof!» suckade flickan
vid sig sjelf. Ändtligen fick hon höra, att han dött; då vaknade
åter kärleken tillika med ångern, men for sent; och sedan — och
sedan — gifte hon sig, kall, liknöjd, öfvermätt af rikedom och
nöje. — Hon blef enka, och nu kom barnet åter fram; Adolfs
gosse lefde ännu.
Friherrinnan hade så länge arbetat med sig sjelf att afvisa
minnet af detta barn, att det nästan hade lyckats henne; men nuP
tfJag måste se honom», sade hon slutligen vid sig sjelf; «men
huru?» Denna tanke sysselsatte henne länge, men försigtigheten
segrade slutligen öfver nyfikenheten, och allt hvad som följde på
npptäckten var, att kamrer Gröning åtta" dagar derefter fick en
anonym biljett, innehållande en begäran, att kamreraren ville med
snaraste sätta Per Adolf i en lära, «emedan en person, som
intresserade sig för gossen, ej ville se honom blifva betjent»; och i
brefvet låg en sedel på femhundra riksdaler banko, «till gossens
ekipering», som det hette.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
