Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Verkstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
disken. Flaskor och glas ramlade åt h—vete, och dermed så gingo
vi. Ni må tro, att vindragar-Lasse löfvade mig att få komma
infor polisen, men då sa’ jag: drager du dit, så skall jag klå
köttet på dig, din be—dragare. Vindragare, mente jag, fast jag
narrades med honom.»
Alla gesällerna skrattade, då man undantager Wres, for
hvilken skratt var en omöjlighet; han endast teg och arbetade.
«Nå, hvad står du och gapar efter, lymmel?» frågade en liten
hvithårig bredaxlad gesäll, som hade sin plats vid fjerde bänken,
«hvad står du och gapar, lymmelkanski —, du der, Per Adolf?
Har du sett till stötlådan? nå, hit! Slipa bladet till «rubanken!»
— nå, skyndar du dig inte, så ska’ jag rita ornamenter på
ryggen på dig. — Nå, hur gick det se’n, Watz?» frågade han den
möjrklagde vid andra bänken; «roi må tro, jag var också ute på
spel; för si, jag gick opp på biribin och satte en tvåa på blankt
nummer; det gick, nå, om igen! Gick också, men se’n så gick
det baklänges, och när jag kom hem i går afton, så var västen
och rocken putsveg, och jag kom i kappan bara, men jag skall
ta igen skadan. Ni må tro, att löjtnanten deruppe på klubben
fick nog punga ut, fastän han vann från mig; men kommer dag,
kommer råd; jag skall nog f-n klå Konom igen.»
«Jaså», sade Watz, «du blef putsad; ja, det har händt den
bäste; det har händt mig sjelf. Jo se, när vi kommo från
»Verldens Ände», så gingo vi ut för att slåss; det var qväll, men vid
tullerigården träffade vi på några tullerister, som kom med flickor;
jag tittade dem in i synen; det var Lottungen och plymmakars
Maja; nå, jag tog ungarne under hakan och sa’: go’ afton, flickor,
hvad är det for lymlar ni går med? vipps, var den ene framme
och ville hugga till mig, men jag gaf honom en «trutbuggare», så
att han vände skackloma i vädret, och så tog svarfvarens Pelle
gunstig herm i uniformsbandtleret och slog’en i gatan, så att det
sjöng i skrofvet på’n, och den andre sprang sin väg; men den vi
hade var stark, han, och ville ta sig opp igen, och om jag inte
gifvit honom en «fot» på näsan, så hade han nog lyckats; men
nu så sparka’ jag till honom, så att han blef liggandes, och så
gingo vi vår väg med flickorna, som grinade och skrattade som
de varit galna åt tulleristen med näsan, ty allt blir hon platt
alltid.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
