Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Verkstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, si det är just susen det», sade herr Watz; «det är godt
brännvin det der och häller perlor se’n, så att det ser ut som en
kristallj»
«Det är inte underligt», yttrade den andre gesällen, som kal*
lat sig med det klingande namnet Rosengård; «det är inte
underligt, att pojken der hickar, då han får en sup; han har varit hos
den helige kamreren på Kungsholmen, den der i lefverbruna rocken
— Gröning tror jag den perukstocken heter — och der i huset
finnes inte en tår brännvin så stor, att en svala skulle kunna supa
sig full. För två år sedan, då jag var utlärling, så gick jag dit
med ett spegelbord vi hade gjort; det är min själ inte godt att
lefva af 20 skilling riksgälds i veckan i stället för frukost och
af-tonvard; och när man inte får mera än två knappa mål och
arbetar, så behöfver man att få något alltemellanåt; 20 skilling är
ändå hutlöst så litet kostpengar, men mera få inte lärgossarne,
och följden blir, att som pengarna nätt och jemnt räcka till
brännvin, så få vi inte annat än brännvin både till frukost och
afton-vard. Nå, för att fortsätta, så kom jag till helige kamreren med
bordet, och gumman der hade inte brännvin utan gaf mig i stället
en stor smörgås med ost på; men jag var redan den tiden så god,
att jag inte kunde få ner en matbit, så framt jag icke fick en sup.
•Nå, när käringen gick ut, så kastade jag smörgåsen i skulämbaret.
Är det inte sant, Per Adolf, de ha inte brännvin der i huset P»
«Nej* det ha de icke», svarade gossen.
«Ja, då är det inte underligt, att du ingenting tål, min gosse,
men när du blir så gammal som jag, så tål du både en, två och
en liten perle och en qvart och en liten, liten tankställare till;
vanan är halfva naturen, och utan några supar brännvin duger jag
till ingenting; men har jag litet barlast, se’n går det som det
vore smordt.»
«Vanan är halfva naturen», sade herr Rosengård, och han hade
rätt, ty inom ett år var Per Adolf en härdad brännvinssupare.
För detta hade han att tacka exemplet på verkstaden och den
skadliga seden, som hufvudstadens handtverkare hafva att gifva så
kallade kostpenningar.
På de ställen, der lärgossarne få alla sina måltider inom huset
och. der de således ej tvingas att besöka krogarne, ser man, att
sedeforderfvet ej griper på långt när så många offer, som på så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
