Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Två gesäller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och insmila sig, men falska som ormar. Nej, Olof, Gud ske lof,
s& galen är jag likväl inte, oaktadt alla mina dumheter, att jag
förlitar mig p& någon flickas tro; så mycket har jag sett, att...»
«Tyst, Per Adolf», bad Olof sin vän; »tyst, du vet inte, hvad
du säger; du har träffat qvinnor, lika förderfvade som du sjelf,
och andra, som äro lika olyckliga som du; men sådant är endast
undantag; du ekull känna min Hedda, mäster Spångrens
systerdotter; du behöfde bara se henne och du skulle återkalla din dom;
ack, så god hon är och så vackra ögon hon harl»
«Ja», afbröt Per Adolf, »vackra ögon hafva de allihop;
Svarfvar-Lotta, som sju gånger sutit inne på spinnhuset, har ett par ögon
så vackra, att det riktigt gör en godt att se på dem.»
«Jemför icke min flicka med dina eländiga profstycken», sade
Olof allvarsamt; «nog af, jag håller af Hedda och hon af mig;
när jag kom i läran, då var hon en liten unge och nu först är
hon sexton år och gick till skrift i fjol; till gesällstycke gjorde
jag en fruntimmersbyrå med inläggningar, och den köpte mäster
och gaf åt Hedda, för si, han visste, att vi höllo af hvarandra,
och Hedda blef så glad, så glad; och, ser du, inuti en lönnlåda
står mitt namn inlagdt, och den lådan öppnar hon, när hon
tänker på mig.»
«Sådant stolleri», mumlade Per Adolf; »du är klok annars, käre
Olof, men si, i det der kapitlet är du galen; hvar och en dras
med sitt kors; du med en flicka och jag med brännvinsflaskan.»
«Men vill du icke tro mig?» frågade Olof.
«Nej, bror, jag tror mina ögon», svarade Per Adolf; »god natt
med dig; se mig på fingrarne och varna mig, när suplusten kommer!»
Det finnes vissa utvecklingsperioder för hjertat och for
känslan; det finnes många, som anse dem for sjukdomar och som söka
att förekomma dem liksom en smitta. Bland dessa är kärleken,
den jordiska kärleken, den, som anses farligast för både ynglingar
och flickor; man forsöker att stänga den ute så godt man kan,
man proppar i den unga så många moraler och sedereglor man
har till hands i välmeningens hus- och reseapotek; man stänger
sitt hus for alla böcker och skrifter, som nämna det förskräckliga
ordet; man korsar och himlar sig i barnens närvaro öfver en hvar,
som råkat blifva kär, som om han angripits af pesten; sjelfva
mamma anser som en pligt att ljuga på sig sjelf och berätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
