Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Tredje dag jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pass på, att det är presten, som skall viga Larsson, och så var
det också. Vagnen stannade härutanför.»
Så sorlade man ibland mängden; alla hade sina tankar, men
alla öfverensst&mde deri, att brudparet var det vackraste de sett.
Derinne rörde sig gästerna i ett gladt hvimmel; hela skråets
hederlige mästare och gesäller voro inbjudna, och högtiden till
prydnad hade «lådan» släppt ut sjelfva »Välkomsten». Der dracks,
dansades, jollrades och lektes till långt på natten. Ändtligen bröto
gästerna opp; men Larsson sade till presten Lindman: «käre
pastor, stanna qvar till sist!» och presten blef qvar.
När då alla gästerna hade troppat af, hvilket gick långsamt,
emedan det hade sina svårigheter att få reda på kappor, hattar
och galoscher, dessa tre oåt skiljeliga, men dock så lätt
förskingrade ting; då tycktes det, liksom Larsson haft något på hjertat,
som han hade svårt att få fram. Han samlade ihop gamle
Spån-gren och hans gumma samt sin unga hustru omkring prosten och
tog mod till sig.
»Tack, herr pastor, nu är jag med Guds hjelp i hamnen»,
sade han och klappade sin hustru; «tack, hj ert ans tack för det ni
gjort mot mig, då jag var fattig och föraktad! Jag ville säga er
mycket mer», fortsatte han efter en paus, «men pastorn vet nog
hvad jag menar; tack, pastor, och du, Hedda, tacka du också,
och fader Spångren, och ni, mor, tacka pastorn här! Hans skull
är det, att vi alla i afton stå här glada och nöjda.»
Larsson skakade vid dessa ord den gode prestens hand, och
den unga bruden klappade honom på handen; gubben Spångren
tryckte sönder en tår i ögat och gumman, mera omtänksam,
skyndade efter den vinfyllda Välkomsten och hviskade till far, att han
skulle föreslå en afskedsskål för pastorn; men gubben Spångren
sköt ifrån sig Välkomsten och sade: «Herr pastor, mor här vill,
att vi skola dricka en tår på pastorns välgång; men jag får mig
ej dertill; ser pastorn, både jag och min Heddas man, Larsson
der, och flickungen, som ni i afton har gjort till en ärbar
borgarehustru, och sjelfva mor, som har sina infall ibland, men ändå är
en god gumma, ja se, vi stå här alla med tårar i ögonen —
behöfver pastorn någon bättre afskedsskål?»
«Nej», sade Lindman rörd, «det vore att ohelga’denna
stunden. Tack, fader Spångren, för det att ni fortsatte hvad jag en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
