Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XX. Djuret
- XXI. Tredje dag jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vatten kan man väl utöda en mängd af dessa svamppr, dock,
tusende nya växa i 9tället för de förstörda; men lAt en frisk
luftström flyta dernere, låt dager falla in genom källarluckorna, och
der växa inga svampar mera.
*
XXI.
Tredje dag jul.
«Ack, hvad det glindrar vackert derinne hos gamle Spångrens»,
sade ett barn, 90m i folkhopen trängde sig tätt intill sin mor;
«huru kommer det sig, mamma, att der är ljus i alla fönsterna?»
«Der är bröllopp, lilla Gustafva», upplyste modren; «ser du
bruden och brudgummen der vid fönstret?»
«Nej, mamma, lyft opp mig!» Modren lyfte den tunga
flickungen opp på armen. «Ser du nu?»
«Ack ja, mamma; kors, det är Spångrens Hedda, ja, henne
känner jag nog», återtog barnet; «se sådan en vacker krona hon
har på håret och en sådan vacker schalett.»
«Nej, det är en slöja», sade modren; «det kallas slöja, och de
der flikarna, som hänga ner, heta kornetter.»
«Ja så, slöja», upprepade flickan, «och se», fortsatte hon, «der
står Larsson; ja han är grann, han också, och skall snart hålla
sitt mästarekalas, sade mormor.»
«Ja riktigt; han skall ha mäster Spångrens verkstad», yttrade
en gamma, som stod nära vid i den täta folkhopen, hvilken, för
att se brudfolket, hade packat sig på den smala gatan, der mäster
Spångrens lilla hus var beläget. «Det var allt underligt», fortsatte
gamman till sin granne, «att presten inte har vigt ihop dem;
Larsson har skrifvit efter en annan prest; jag tror han heter Lindman;
det stod, må tro, hårdt hos mäster, det har gumman Spångren
sjelf sagt mig; men Larsson var envis, och så kom den
främmande prosten, en lång blek en; jag såg honom i dag på morgonen,
då han kom; pass på, sa* Anna Stina, när hon tittade ut genom
fönstret för att få reda på hvem det var, som åkte nedåt gatan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0130.html
