Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Tredje dag jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf, friherrinnans kammartjenare, inträdde i sin
herrska-rinnas rum; ännu var kammarherren qvar: de begge lycklige voro
inbegripna i ett intressant samtal öfver en ny fransysk roman, ur
hvilken kammarherren hade uppläst en af de mest skakande
episoderna; några tårar hängde darrande i friherrinnans ögonhår. «Ni
är rörd», sade kammarherren, «och hvem skulle ej röras af en s&
lefvande målning af eländet och brottet, som Victor Hugo här
gifvit ossP Ni tänker säkert som jag», fortfor han, »att det är
tryckande att känna sig oförmögen att hjelpa alla, som lida.»
«Ja», snyftade friherrinnan, men blef i detsamma varse sin
kammartjenare. — «Nå, Budolf, hur gick det med den sjuka
karlen P Är han borta P» afbröt hon sina filantropiska reflexioner.
»Ja, han är borta både från trappan och denna verlden»,
yttrade Budolf; «han dog några minuter efter sedan vi fört honom
in i sjukrummet.»
»DogP Jaså, stackars karl», sade friherrinnan; »Budolf, tag
hit min sekretär. Jag vill visa er», återtog hon, vändande sig till
kammarherren, »några tankar i just det ämne vi nyss omtalade,
moderskärleken; jag skrifver ibland, som ni vet; men», tilläde hon
småleende, »blott för mina vänner. Se här: Modrens klagan p&
barnets graf! — Läs och säg mig era tankar!»*
Kammarherren läste. «Det är skönt, fullt af känsla och snille»,
yttrade han efter en paus.
«Jag tackar er; ni är en skonsam recensent», sade
friherrinnan småleende; »men, Budolf, hvad var det for en karl, den der
stackaren P» frågade hon kammartjenaren.
«Jag vet icke; men han hette — han sade hvad han hette —
jag tror det var Per Adolf Holm — om jag ej misstager mig.»
«Min Gud! min Gud!» ropade friherrii}nan och skylde sitt
bleknande ansigte i händerna.
»Budolf, hit med Eau de Cologne, kallt vatten», skyndade
kammarherren att befalla; »att vara så oförsigtig och uppröra
friherrinnans känslor! — Hur är det, min nådigaP»
»Endast en af mina vanliga nervattacker», yttrade hon; .»frukta
intet; jag bMr snart åter bra! Nå, hvad säger ni om versernaP»
»Charmant, charmant. Men, för all del, ni är så blek! Drick
litet vatten, lukta på denna flaska!» bad kammarherren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
