- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
133

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Tredje dag jul - XXII. Nu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


«Tack, min goda vän) Men var ni lugn! I morgon är
allting bra igen. God natt imedlertid! Pendylen visar på ett; det
ar tid att gå till hvila! Godnatt; dröm om fröken von Trassels
paryr; det blir en lysande dröm eller huruP»

Sedan kammarherren aflägsnat sig, gick friherrinnan ännu en
timma fram och &ter på sitt golf. När kammarjungfrun blef
inkallad for att afkläda sin fru, s&g tjenarinnan hennes ögon vara
röda, och när hon kastade sig på den mjuka svandunsbädden och
kuddarne vällustigt pöste upp omkring henne, yttrade hon: akära
Lotta, det har fallit mig en besynnerlig idé i hufvudet!»

«Och den är, friherrinna ?»

«Har du en psalmbok?»

«Ja.»

«Nå så tag hit den; jag vill för ro skull läsa i psalmboken
tills jag somnar.»

*


XXII.

Nu.



Der var för ej längesedan marknad i S. köping; hela dagen
strömmade folket fram och åter genom de trånga gatorna och
trängdes framför de glänsande tenngjutare- och glasmästarebodarna
på torget, och en skara barn belägrade från morgon till afton
sockerbagarens och svarfvarens butiker, under det att blott få, en
och annan skumogd gumma, besökte bokbindarens for att köpa
en psalmbok med stora stilar.

Der borta vid guldsmedboden stod ett ungt par, en glad dräng
och en blyg flicka, och profvade ringar; blott porton dagar
härefter skulle de vigas till ett par — och flickan log och rodnade
åt de mer eller mindre grofkorniga infall, som hördes från de
kring-ståendes läppar; och drängen tog opp plånboken och sade: aSe så,
Maja lilla, du får inte pruta på vigselringen, det må man inte!»

Men om aftonen var allt åter tyst på gatorna; blott här och
der hörde man någon person, som råkat afå litet för mycket»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free